V27 var ingen direkt höjdarvecka. Det var veckan före mi´n semester. Då ska allt vara klart

på jobbet. Inga började kräkas kraftigt och behöll inget. Ville inte äta vilket inte hör till vanligheterna.

Ringde då vår vetrnär som hade fulbokat till veckan efter men dom bad oss avvakta då flera hundar

insjuknat i magsjukan. Vi skulle se till att hon fick i sig "vätskeersättnig". Hon blev bättre mellan varven

men sen fotsatte det igen. Ringde strömsholm och dom hade tjokat och bad oss avvakta med samma

fras som min vetrinär.

På tisdagen meddelade sambon att något inte var OK med Inga. Jag drog direkt från jobbet och hem

och kollade allmäntillståndet på Inga. Ingen feber. Men nu fick det bära eller brista, Inga är sjuk!!

Ringde pånytt Strömsholm som bad oss komma in akut.

Akut??? Vi satt 7 timmar i ett väntrum efter det att sköterskan kollat Ingas tillstånd. Då fick jag reda på

hur det gåt till.

Man "prioriteras". Jag kan vara nummer 1 men så kommer andra hundar in med mera allvarligare problem o då

prioriteras jag ner.

Inga åkte in på röntgen. Sen blev det ultraljud och där fick vi se att något satt fast på tunntarmen men vätska

bröt igenom vilket var bra. Men det som satt fast måste ta sig ut i tjocktarmen annars kan det bli fara.

 

Ytterligare väntan...väntan..ut med dropp och i med parafinolja för att ev lösa upp det som satt fast.

Det fungerade inte. Inga blev inlagd för att opereras.

Det var inte roligt att se hennes blick när vi lämnade henne, kändes som vi aldrig skulle få se henne mer.

Där gick vi ut med vårat halsband och koppel....utan Inga.

 

Kl 21.30 ringde telefonen. Inga mådde inte bra. Hon kände sig inte trygg i buren och vi fick hämta hem henne

så hon fick vara hemma i lugn och ro. Det vara bara att åka tillbaka och hämta henne.

 

På onsdagsmorgonen åkte vi tillbaka och då las Inga in för akut operation. Dom skulle ringa oss om det uppstod problem. Ingen ringde.

På torsdagen skulle dom ringa och berätta när vi kunde hämta Inga och det gjorde dom. Under en kort

minut hade det varit kritiskt tillstånd för Inga under operationen, det hade fastnat en persikokärna på tunntarmen

som satt väldigt dåligt till. Men det gick bra.

 

Panik!!! Vi fick inte tag i svärfar och ingen kunde ställa upp och köra oss!!! Vi tog en taxi direkt ut.

Det var en ynklig liten Inga som vi fick hämta. Men oj så glada vi var att se henne och hon med.

Vi gick ut för att kissa och svansen gick, Inga var lycklig!!

Hädanefter kommer vi ha munkorg på våra hundar ute, för olyckan kan snabbt vara framme. Det var en persikokärna med frukt kvar så det var frukten Inga varit ute efter. Så tänk på vad ni kastar ute, det finns papperskorgar överallt!!!!

 

Efter att vi betalat och köpt dietfoder åkte vi hem, vi hade fått tag i svärfar vars mobil krånglat.

På tisdag om det läkt bra, får Inga ta bort sina stygn. sen ska hon få vara lycklig och springa som aldrig förr.

Våran älskade lilla sessa.

 

När vi går ut häromkring på gräsmattorna så ser vi skiten som folk kastar. Hittade ytterligare en persika, bilbatteri, gammla matrester, äpplen o gud vet allt. Undrar om folk kastar skiten på golvet hemma med???

 

Resten av semestern kommer vi bara ha det bra och hitta på massa roligheter, det är vi iaf värda!!!

Men först ska Inga bli bra.

 

Vill tacka alla goa vänner som funnits där för oss när detta hände,ni är guld värda. Kärlek till er!

Och tack svärfar för att du under alla dagar fanns där för oss.