Semestern börjar närma sig även om man inte kan tror det. Vi har haft en rätt kall midsommar

och även kalla nätter. Men det har inte gått någon nöd på mig, jag har njutit av ledigheten mer än väl.

 

Det är ganska stressigt på jobbet just nu då jag är helt själv på IT-avdelningen, men det går rätt bra

ändå. Det mesta löser sig alltid.

Blir ändå på sätt och vis en kortare vecka. Imorgon ska jag vara tidigt hos läkaren, och på torsdag ska

jag sluta tidigare och till frissan, sen fredag slutar jag redan till lunch.

 

Hur är det med hundarna då? Jo, det är bara bra, Inga löper för fullt och det märks. Hon vill bara

ha kul nu, och det är förstås Spike som råkar illa ut, han får som sagt inte en lugn minut.
Spike, han börjar bli gammal och vill helst vara för sig själv. Finaste snällaste Spike.

 

Arnold mår utmärkt, operationen av klokapseln har gått bra och jag tror mig kunna känna att en

ny redan är på väg. Han har skött allting jättebra.

 

Samson, han är en guld kille, lugn och fin, lite lik Spike i sättet. Men jag har för första gången sen han

kom till oss (17/4) sett han få bullfnatt inne 1 gång. Annars är han cool lugn, man märker knappt av han.

Däremot är han inte alltid rolig ute, hundmöten blir han lite galen och ska verkligen fram. I början

undvek jag verkligen alla hundar, för han är stark. Men sedan insåg jag att det verkligen inte lönar sig

att jag blir stressad själv av detta utan jag försöker antingen avleda eller så bryr jag mig inte alls och bara går.

Jag försöker också i den mån det går att inte ha stelt koppel utan mera slappt.

 Han vill bara fram, men det tillåter inte jag, jag tillåter inte huvudtaget att han hälsar på någon okänd hund

då jag inte vet hur han skulle reagera. Han har hälsat, men då har jag gått med dessa hundar så han

känt av dom först. Han är också ett riktigt matvrak och man kan inte ha något framme för så snor han det,

och äter vi så skulle han mer än väl själa det också om han kommer åt, och jag kan verkligen inte låta bli att

skratta då, för han måste samtidigt "prata" och ger ifrån sig ett underligt ljud.

Jag älskar att träna denna hund, för varje gång är en utmaning med han. Och är det något jag lärt mig

så är det att allt tar sin tid, man behöver inte få den perfektaste hunden på nolltid som många måste.
Jag tror inte alls på det, det kan många gånger bli så fel. Vi ställer för höga krav på våra hundar och jag vet igentligen inte varför? Är vi rädda vad andra ska tycka? Lite som: "Titta den där tjejen med den där kamphunden hon kan inte äns ha pli på han"!. Lägg av...då ska du ha en golvmopp till hund istället, eller kanske ingen hund alls. Jag tycker att man ska träna sin hund i lugn takt, gärn agå kurs om man är osäker, men det är inte alltid det hjälper. En hundmöteskurs om man har problem med möten är OK, men det betyder inte att det blir bra efteråt.
Ta det som en rolig träning tillsammans...ta det lugnt...prata lugnt...belöna vid rätt och backa vid fel. Ha inte så förbannat höga krav på hunden...det är en hund och inget annat. Ta den tid det behöver så kommer allt gå bra eller bli bättre.

Någon som jag följer starkt på nätet är en tjej, en fantastisk tjej. Hon hjälper hundar och har även egna hundar.

Hon jobbar perfekt enligt mig och hennes tänk har hjälpt mig otroligt mycket på kort tid. Jag tar till mig det jag läser. Vill dela med mig lite om en jättebra text hon skrivit...och det stämmer så otroligt mycket som många

borde ta till sig istället för att bara ställa krav: