Man ska aldrig säga något...

Så har denna helg gått och man är tillbaka till det normala.
Vi har haft en bra helg och varit ute mycket. Tyvärr så är det inte alltid
man fotar men det är ju inte hela världen. Fast det är bra mycket roligare.
 
Sam som vi trodde var den mest osmidigaste hunden, har lyckats hoppa
över vår stora stålbur och kompostgaller och tagit sig upp på köksbordet och
ätit upp det bröd som fanns där, ja, vad gör man inte för att få mat??? Inte konstigt
att han sedan blev dålig i magen och luktade skunk!!! Men jag hade tur som hade Canikur hemma
så det har vi gett han och får hoppas att det stillar sig. Igår kväll och imorse gjorde han inte ifrån sig iallafall.
 
Sen var det dessa hundmöten....man ska aldrig säga aldrig, nu börjar han visa en annan sida.
Han vill gärna fram och det händer att han hoppar. Men att "klicka" med klickern så avvisar vi
han det hela då han istället fokuserar sig på klickern som han tydligen älskar. Rätt eller fel?
Fungerar det på han så är det rätt anser jag. Han reagerar starkt på skällande hundar. Men det här är roligt
för detinnebär att vi kan jobba lite.
 
Vi körde även lite flirtpole och det verkar han älska, det är ju ganska vanliga tråningsmoment på Irland.
Har pratat med några nu och fått mera inblick i det hela att när det gäller hundar finns det något som är
oerhört viktigt där: Motion i massor och kosten. Man ger oftast rått kött, dels för att bygga muskler, få bättre
päls/hud och munhygien. Det var faktiskt roligt att höra att man tänker även på sånt där. Det lönar sig att
skapa nya kontakter och få lära sig massa och inte lyssna på negativa människor som bara ser allt
som oseriöst. Iallafall det här med flirtpole så verkar det vara något som han säkert har jobbat med
innan han kom till oss. Att han älskar att jobba det märker vi, han har betydligt mera energi än våra
andra hundar, och när man arbetat med han så märker man att han blir trött och sover.
Kärlek är något han hela tiden vill visa. Han börjar lyssna mer och mer. En dag kommer det här blir
superbra, jag tror på det. Det är så himlans kul att jobba med han, för det händer alltid något nytt.
Ögonkontakt är han duktig med, och då gärna i samband med att han ser klickern.
Funderar på någon kurs framöver, men vet inte riktigt vad. Någon som har förslag?
 
Inga och han nosade många ggr på varandra ute, men jag märker att jag är på min vakt, inte bra
då jag för över min energi på hundarna. Jag har min rädsla kvar genom det som hände, och frågan
är om jag huvudtaget får bort den...inget jag någonsin vill uppleva igen. Men jag måste se positivt.
Det är INTE ok att Inga beter sig som hon gör, och gör hon det flera ggr så måste vi nog tänka till
Jag vet att det är hennes familj, hennes revir, och han kom som vuxen hund till oss. Allt tar sin tid.
Frågan är hur lång tid man ska ge. Ska man gå med rädslan. Hon har blivit mera "mammig" och ska
beskydda mig mer och mer, jag är liksom HENNES och jävlar den som kommer nära. Ska det vara så?
Jag avleder det hela jämt. Och hon vet att hon gör fel. Men hon är MIN Inga och allt bra med henne
överväger allt annat. Sen när jag pratar med andra så finns det dom som säger att vissa tikar har det här beteendet. Inget ovanligt alls. Men för mig är det inte OK. Jag vill inte känna så. Sen struntar jag i vad
alla andra tycker. Vi ska jobba stenhårt med det här för det är det värt. Älskar våra hundar mer än allt
annat på jorden♥ Och dom ska ha det bästa♥ Och Sam är en underbar hund.
 
 
 
Detta ska vi också träna med Sam
 
Flirtpole är något Sam älskar
http://vimeo.com/26279876
 
Söndagens middag
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0