Året som gått och åren som gått...

 
Året eller åren som gått är igentligen ganska mycket att beskriva, men dom 2 sista åren har det hänt mycket saker.
För ett par år sedan var vi med i VLT (Västmanlands Läns Tidning) där vi gick ut med att vi kämpar för våra raser, dvs "kampraserna". Liksom i VLT förstora Media upp en hel del och i dom flesta fall är det ju faktiskt deras fel att "hatet" för våra hundar finns. Jag tänker inte äns gå in på VARFÖRutan bara förkorta allt med att säga, alla hundar kan bli farliga i fel ägares händer!
Även här i VLT skrevs det något helt annat än vad och hur jag beskrev varför vi gör detta. Tycker man borde få ta del av intervjun INNAN det faktiskt publiceras.
Men detta var för ca 2 år sedan och Föreningen las ner. Jag hade inte äns orken att fortsätta med så mycket
tjafs som var kring att man var delaktigt, och baktal om varandra som inte äns det var sant, då jag faktiskt + några andra här i stan kämpade rejält. Men VI fortsätter vår egna kamp här i stan och det har vi gjort hela 2012 med våra underbara Hundträffar som faktiskt varit väldigt positiva, så det ska vi fortsätta med och jag hoppas alla kommer vara med på det nya året 2013 när vi kör igång igen. Alla är Välkomna oavsett ras!
Förra året i December hämtade vi också våran älskade Arnold, en Fransk Bulldogg som är döv. Vem trodde att man skulle förälska sig i en ny helt ras så mycket? Men det gjorde vi. Han är helt underbar. En lugn och harmonisk hund, inte rädd för något utan mera nyfiken på vad livet kan ge, han tar för sig och han visar här hemma VEM som är ledaren i flocken, både på gott och ont. Han vill också gärna försöka bestämma över oss men det går inte. Men Bulldogg som han är så vet vi hur envisa dom kan vara.
Arnold har också precis som Inga tävlat i en "Lådsaslydnadstävling" vilket kanske inte gick helt perfekt och han skulle inte klassas som att tävla berättade domaren, lite mera träning behövde han allt. Men han fick mycket beröm trots all oträning och pga sin dövhet. Inga däremot hon var en GUD på lydnadsplanen, hon gick perfekt och placerade sig därefter mycket bra. Döva hundar kan! Och hon skulle enligt domaren kunna tävla om hon var som hon var på tävlingsbanan denna gång. Inga är en otroligt följsam hund, en hund som jag litar på att ha med mig ute, dock kanske inte alltid tillsammans lös med andra hundar då hon vaktar de sina oerhört och kan säga till vilket också har hänt då vi fick lossa hundarna och tack o lov att det gick bra.
Personspår med Inga hann vi göra 2012 också, det var jättekul och något vi verkligen gillar och har fortsatt lite med. Tror dett vore något för Mr.A också. Däremot är hon ju som hon är, gillar inte att bli lämnad ensam. Så kursledaren goa Elisabeth var så snäll så hon tog tiden då med Inga medans jag la spåret. Kursen gick vi på
Glanna. Vi har även tänkt att ev gå kurs i kantarellsök 2013 så det ska bli spännande. Och självklart gör vi det hos Glanna också.
 
Många Hundträffar har jag ordnat och många som ställt upp i vått och torrt, Tack alla goa ni som alltid är med! Det är Ni som gör Hundträffarna till en trevlig gemenska och att hundarna får träffa varandra och faktiskt gett bra resultat för många som haft sina små problem. Självklart har vi även regler på träffarna som måste följas.
 
Som sagt det finns mycket som hänt under 2012. Något som verkligen skrämde oss lite var att lilla Arnold fick en tumör som sedan visade sig vara godartad. Operation gjordes och tumören togs bort och skickades för analys. Vi fick också reda på att han tog narkosen jättebra och andas fullt normalt och har ett bra hjärta. Dom var fullt medvetna om att gå försiktigt tillväga med narkosen när det gällde denna ras. Men allt ordnade sig och vi fick på kvällen hämta han. Han var riktigt glad när han fick se oss och gick hela vägen hem. Pigg och allert. Han brydde sig inte ett dugg i tratten som han hade på sig i 10 dgr, han hittade snart även finessen med hur han skulle ta sig fram, en smart fralla:)
Minnet från det är när vi skulle hämta honom. Vi fick gå in i undersäkningsrummet och dom bad oss vänta. En vetrinär kom in och tog bort stygnen och jag frågade om allt gått bra? Sköterskan sa då...ni får vänta tills vetrinären som utförde själva operationen kommer så får han berätta.
En stor klump fastnade i mitt hjärta. Hade någon komplikation uppstått? Hade han svårt vid andning?
Conny som var med såg på mig att jag var orolig och lugnade snart mig.
Så kom då vetrinären in. Tog oss i hand och sa att självaste lilla Arnold är en mycket fin och stark fralla.
Så berättade han hur det hade gått till...och jag bara väntade med gråten i halsen...VAR ÄR ARNOLD???
Men så äntligen berättade han att svaret kommit och att tumören var "snäll" och jag bara jublade!! Så löjligt men ändå. Han talade då också om precis som jag skrivit att han tog narkos mycket bra, hjärtat mycket bra och är en mycket pigg fralla, dom förstod sen också att han var döv men att han var duktig på att förstå.Hahahahah!!!
Så hämtade han då lilla Mr.A som kom in och var lite vinglig...men oj så glad han var att se husse och matte. Och vi var nog lyckligare än han!
Ja, så har vi då själva klådan Arnold har...vi har inte gjort någon direkt undersökning utan fått mycket goda råd och tips från djuraffären där vi går. En tjej med mycket kunskap gav oss en rejäl lektion. Så idag går Arnold på färskfoder, VoH (Vom og Hundemat) med kyckling ibland får han kyckling med ris men det är inget helfoder så det får han varvat när kyckligen är slut. Klådan har nästan upphört under dessa månader och är mera normalt. Tjejen i djuraffären trodde också att mycket kan vara säsongsbetonat då många ägare till hundar kommit in o sagt att hundarna har klåda. Samma med A, på sommaren kliar han sig inte alls mer än normala hundar.
Dessutom nu har han byggt på sig en enorm muskelmassa och från det att han opererat sig för ett par månader sedan till nu har han gått upp från 9,7 kg till över 13 kg. Han är stor. Men han var i och för sgi den största i kullen också, och en fralla växer till ca 3 år, så han kan bli större. Men det gäller att ha koll, vill inte ha en övergödd hund. Så med allt det här har vi alltså inte hunnit med att göra det vi ska med han, kastrera och patella. Men det ska vi ta tag i nu 2013.
 
Vill också skriva om en jättehärlig sak. En tjej och nära vän på våra hundträffar har i alla år varit enormt rädd för just "kampraser" men genom alla träffar och privata träffar så har vår Inga lyckats göra henne till en orädd person för vår ras och idag stolt ägare till en amstaff från en Kennel i Skultuna vars Kenneluppfödare också är en mycket god vän och en följeslagare på våra Hundträffar. Tänk så mycket positivt man kan göra genom att bara låta rädda personer få träffa våra hundar!!! Så underbart och en stor ELOGEtill vår vän och vi önskar henne och hennes familj all lycka i framtiden med denna underbart vackra amstaff som förmodligen ska ut i ringen i framtiden och visas upp, självklart kommer vi att vara med!
 
Skulle kunna skriva en hel bok om allt som hänt men då skulle jag förmodligen trötta ut er. Men vill tacka er alla underbara nya som gamla vänner jag fått lära känna, Ni är underbara och verkligen visat hur goa ni är! Hoppas vi får ett lika bra 2013 om inte bättre än 2012.
 
Önskar också att alla hundar som finns placerade på så många Organisationer får lyckliga och kärleksfulla hem.
Och framför allt ni som tänker ta er an en hund, Tänk noga igenom er livssituation INNAN ni skaffar en hund, en hund är inte bara söt, han kräver en hel del och är ingen hund som ska hoppa till olika människor i livet, det skapar bara otrygghet mera.
 
Idag är det Nyårsafton och här hemma bojkottar vi allt vad smällare heter. Vi har själva inga problem med våra hundar men det finns andra. Smäll INTE av några smällare i tätbebyggda områden, ta ert ansvar och tänk på att många djur lider! VISA RESPEKT!
 
Som avlsut vill vi önskar ALLA våra vänner Ett Riktigt Gott Nytt År och va rädda om varandra!
 
 
 
 
Ur dagens VLT (Västmanlands Läns Tidning)

RSS 2.0