Har jag verkligen julstämning? Känns det så? Regn och slask o mörker, Usch:(

Ändå är det bara massa måsten som ska göras, men när jag tänker efter så

kan det bli ganska kul. Både jag och Conny gillar att mysa till det hemma, så

på det viset är allt jättkul. I helgen ska vi gå en shoppingtur och se vad vi behöver.

Ska iallafall försöka hitta den där svarta julstjärnan att hänga också i vardagsrumsfönstret.

Doftljus är ett måste:) Jag eller vi bara älskar det.

Jag borde inte gnälla när jag tänker efter. En av mina vänner o hennes familj fick

för några veckor sen sin lägenhet nerbrunnen. Där stog dom utan totalt någonting!!

Tack vare eldsjälar på vårat jobb så samlades det in kläder, möbler, porslin o pengar

så dom kan hanka sig fram. Inga Bostadsföretag ville hjälpa till. RUTTET! Måste jag säga.

Men så hittade dom ett bolag, så idag bor dom på Lillåudden. Dom bor med lånade saker

inköpt var sin tallrik o kastrull och bestick, dom har så dom klarar sig. Vad får dom för jul???

Vad har vi för rätt att gnälla och tycka så jäkla syn dom oss själva??? Här höll faktiskt en

hel familj på att dö enligt poliserna.Det som gör dom mest sorgsna är....att katterna

inte fick leva. Mina tårar rinner när min goa vän Vivi berättar. Det är inte lätt för henne att berätta

hur hon mår, hur hon känner. Men det är en början i steget att bearbeta allt. Smärtan är olidlig.
Hon kunde ha förlorat sin man och son och också själv blivit innebränd. Dom hade bara änglavakt...
En av katterna...blev räddningen.

Jag sitter och talar med henne och kan inte förstå, jag kan inte fatta och det kan ingen som

inte varit med om något sånt här. Jag ser smärtan i henne, jag ser tårarna och mina tårar kommer

också, jag säger bara...Vivi, man får gråta, det är helt naturligt. Hur tror ni att deras jul kommer att bli?

2 kastruller och var sin tallrik men en nybyggd lägenhet på Lillåudden med Mälarutsikt? Och här sitter

folk på FB bland annat och gnäller om tametusan allt, bara jäkla bagateller....vissa borde fanimej skämmas

enligt mig! Bara för att få lite uppmärksamhet kan man vad som helst.Jag bryr mig faktiskt mer om en

en familj som förlorat allt!!! Förlorat en familjemedlem!!! Inte någon som har har ont

i nacken eller lider av depression, för det orkar jag inte just nu.

 

Har också insett vilka som är äns riktiga vänner. Det är vänner som bryr sig, vänner med empati

och som aldrig vänder kappan efter vinden. Vänner som fiskar efter att få veta allt och sedan

vänder det emot en, är ingen vän för mig. svåra beslut, men så är det!