Semestern börjar närma sig även om man inte kan tror det. Vi har haft en rätt kall midsommar

och även kalla nätter. Men det har inte gått någon nöd på mig, jag har njutit av ledigheten mer än väl.

 

Det är ganska stressigt på jobbet just nu då jag är helt själv på IT-avdelningen, men det går rätt bra

ändå. Det mesta löser sig alltid.

Blir ändå på sätt och vis en kortare vecka. Imorgon ska jag vara tidigt hos läkaren, och på torsdag ska

jag sluta tidigare och till frissan, sen fredag slutar jag redan till lunch.

 

Hur är det med hundarna då? Jo, det är bara bra, Inga löper för fullt och det märks. Hon vill bara

ha kul nu, och det är förstås Spike som råkar illa ut, han får som sagt inte en lugn minut.
Spike, han börjar bli gammal och vill helst vara för sig själv. Finaste snällaste Spike.

 

Arnold mår utmärkt, operationen av klokapseln har gått bra och jag tror mig kunna känna att en

ny redan är på väg. Han har skött allting jättebra.

 

Samson, han är en guld kille, lugn och fin, lite lik Spike i sättet. Men jag har för första gången sen han

kom till oss (17/4) sett han få bullfnatt inne 1 gång. Annars är han cool lugn, man märker knappt av han.

Däremot är han inte alltid rolig ute, hundmöten blir han lite galen och ska verkligen fram. I början

undvek jag verkligen alla hundar, för han är stark. Men sedan insåg jag att det verkligen inte lönar sig

att jag blir stressad själv av detta utan jag försöker antingen avleda eller så bryr jag mig inte alls och bara går.

Jag försöker också i den mån det går att inte ha stelt koppel utan mera slappt.

 Han vill bara fram, men det tillåter inte jag, jag tillåter inte huvudtaget att han hälsar på någon okänd hund

då jag inte vet hur han skulle reagera. Han har hälsat, men då har jag gått med dessa hundar så han

känt av dom först. Han är också ett riktigt matvrak och man kan inte ha något framme för så snor han det,

och äter vi så skulle han mer än väl själa det också om han kommer åt, och jag kan verkligen inte låta bli att

skratta då, för han måste samtidigt "prata" och ger ifrån sig ett underligt ljud.

Jag älskar att träna denna hund, för varje gång är en utmaning med han. Och är det något jag lärt mig

så är det att allt tar sin tid, man behöver inte få den perfektaste hunden på nolltid som många måste.
Jag tror inte alls på det, det kan många gånger bli så fel. Vi ställer för höga krav på våra hundar och jag vet igentligen inte varför? Är vi rädda vad andra ska tycka? Lite som: "Titta den där tjejen med den där kamphunden hon kan inte äns ha pli på han"!. Lägg av...då ska du ha en golvmopp till hund istället, eller kanske ingen hund alls. Jag tycker att man ska träna sin hund i lugn takt, gärn agå kurs om man är osäker, men det är inte alltid det hjälper. En hundmöteskurs om man har problem med möten är OK, men det betyder inte att det blir bra efteråt.
Ta det som en rolig träning tillsammans...ta det lugnt...prata lugnt...belöna vid rätt och backa vid fel. Ha inte så förbannat höga krav på hunden...det är en hund och inget annat. Ta den tid det behöver så kommer allt gå bra eller bli bättre.

Någon som jag följer starkt på nätet är en tjej, en fantastisk tjej. Hon hjälper hundar och har även egna hundar.

Hon jobbar perfekt enligt mig och hennes tänk har hjälpt mig otroligt mycket på kort tid. Jag tar till mig det jag läser. Vill dela med mig lite om en jättebra text hon skrivit...och det stämmer så otroligt mycket som många

borde ta till sig istället för att bara ställa krav:

Så har ytterligare en helg gått och hela tiden närmar det sig en semester som jag

verkligen längtar efter. Knappt varit ledig något alls mer än den ledighet man har rätt till.

 

Så har man varit lite ledig igen, hela 3 dgr, riktigt skönt. Har fått massa gjort hemma som

man dragit sig för att ta tag i. Lite är kvar, men det får vi ta då och då.

 

Det har blivit en hel del hundträning. Sam har fått börja "skvallerträna" och det har fungerat jättebra.

Har märkt att han gillar absolut inte människor som är högljudda då reagerar han starkt.

Vi har varit en hel del i skogen och jag märker hur han riktigt njuter av det. Jag låter han få gå

som han själv vill, kopplad förstås. Skulle jag ha han lös så skulle han jaga vilt direkt.

Han var jätteduktig i helgen då vi körde lite balansövningar, något som han absolut inte gillar

men efter skvallerträningen så var han genast med på noterna och vi gjorde det hela lite roligt.

 

Vi har också låtit Inga och Sam setat nära varandra. Bad Inga och Sam att sitta och väntade

tills jag såg att det var OK. Det fungerade jättebra. Ute går dom tillsammans och Inga vill gärna

komma nära han mellan varven och då och då blir det en liten nospuss. Men ...jag litar inte

100% på henne, för hon kan vara falsk. Och då blir jag spänd.

När jag tränar henne och Sam tillsammans, måste jag vara totalt avslappnad, annars blir det bara fel.

Och nu går det bara bättre och bättre. Vi jobbar med dom 2 i lagom lugn takt, ingen stress, inget MÅSTE

att dom ska vara i samma rum, allt får ha sin gilla gång och jobbar man lugnt och avspänt så tror jag

mer man får stabilitet.

 

Att Spike börjar bli gammal är svårt att förstå, i och för sig blir han nu 7 år. Hans mamma blev inte äldre.

Hon fick massa knölar på huden och fick somna in. Vi har upptäckt att Spike börjat få något konstigt

på ryggen. Jag vill inte tro något sådant, han är VÅR kille han har så många år kvar att njuta av livet.

Men nu börjar han dra sig undan, t.om från Inga, han vill vara för sig själv när han inte gosar med

oss. Våran älskade kille, vårat allt.

 

Tror Sam är en liten kopia av Spike, den lugna harmoniska. Hoppas verkligen på det. Inga behöver en trygghet

och jag kan nästan se lite av att hon söker sig till han nu. Vi jobbar som sagt vidare och det får ta den tid

det tar.

 

Arnold är nu inne på sina sista dagar med bandage. Jag kommer nog låta han få ha det en tid till,

vill inte låta något hända igen. Men han har varit duktig med sin tratt, dock tar vi av den mellan varven när

vi har koll på han, då njuter han!

Han kommer att få vila utan längre promenade veckan ut.

I helgen tar vi med oss hundarna till Erikslund. Vi ska köpa mera Musch. Blir lagom promenad

så blir dom lite trötta efter det.

 

Snart är det dags för Connys födelsedag, han fyller jämt. Blir inget speciellt, men något ska

det bli. Vet vad han vill ha iallafall;)

 

Imorgon blir det en lång dag på jobbet. Upp kl 5.00 och till jobbet, kör till kl 13. Sen ska vi ut

på Lövudden och ha kvartalsmöte med kvällsaktivitet/grillning till kl 22. Hoppas på relativt bra

väder och bra eftermiddag/kväll. Dock kommer jag sakna mina älsklingar hemma, det gör jag alltid

så fort jag är borta. Jag är en hemma människa och älskar min familj♥

 

 

Veckorna bara flyger iväg, vet inte riktigt vart tiden tar vägen, men fort går den.

Snart är det semester, går i juli men jobbar 1:a veckan. Ska bli riktigt skönt.

Har varit enormt mycket och stressigt på jobbet den sista tiden. Men så är det väl

inom IT världen. Man ska serva alla. Man försöker så gott man kan.

 

I helgen som var blev det en hel del i skogen, jag verkligen njuter då. Hundarna också.

Vanliga promenader går vi med alla, men när jag är själv tar jag bara Samson just nu med mig.

Hundmöten är det jag jobbar mycket med nu och ögonkontakt. Har märkt att Samson reagerar starkt på

små skällande hundar, och dom har vi massor av här. Jättejobbiga! Men inte så att han gör utfall eller så

utan bara vill fram o heja. Men det tillåter inte jag. Det är något man måste jobba med. Och tyvärr

så glömmer jag att ta med något gott nästan varje gång så jag kan avleda han. Men istället så ställer jag

mig framför honom en bit och det brukar i dom flesta fall gå bra om inte mötande hund gör utfall.

 

Att be han sitta ute är jäkla jobbigt, då måste jag verkligen ha godis med mig. Det är något jag tror han

aldrig lärt sig huvudtaget. Att sitta och ligga hör inte till hans vanligheter. Det får man jobba med också.

Men just nu tycker jag hundmöten är prioritering. Men för övrigt är han absolut klockren i det mesta.

En lugn och stabil kille.

 

För ett par dagar sen kom vi hem och såg att Arnold blödde. Då såg vi att tassen var nerblodad.

Jag verkligen hatar blod. Usch! Såg då att hans klo på sporren var av och pulpan blottade sig.

"klobrott på sporren fram". Vi fick aldrig stopp på blodet, så det blev ingen rolig natt. Men Conny

var med han hela tiden själv så att jag fick sova och dom andra hundarna fick inte vara där. Jag skulle

ju upp kl 5 och jobba. Men den natten blev det inte mycket sömn, för självklart vaknade jag och va orolig.

 

På morgonen dagen efter ringde jag direkt vetrinären men då hade blodet avtagit och allt såg stabilt ut.

Han var som vanligt, och tur nog så har vi flera "trattar" hemma. Så den hade han fått ha på sig.

Det fanns ingen tid på måndagen, dom hade fullt upp och genom att det var själva sporren så var

det inget direkt akut för den belastar han ju inte direkt. Så igår tisdag, fick vi tid på morgonen.

 

Dom tog in han för operation. Söva.

Kl 15 fick hämta han, och vetrinären berättade att dom tagit bort allt och att en ny sen kommer att växa ut.

Den hade varit missbildad och det syntes även i själva "roten". Ganska vanligt. Och jag har ju jämt sett

att den liksom ser väldigt konstig ut, liksom 2 klor som växer samman. svårt att förklara, den har varit

tjock och växt innåt ihop med "sporren" på något vis. Alltid varit extra problem med att klippa den.

 

Det var iallafall en glad Arnold som kom till oss i besökrummet. Han ville genast gosa. Och det hade han tydligen velat direkt när han vaknade upp från narkosen också. Lilla gräddbakelsen♥

 

Han var otroligt trött hemma sen och vi lät han vara. Vi gav han lite mat och det ville han genast ha. Och

behöll maten också. Sam och Arnold fick vara med oss medans Inga och Spike fick vara i sängen och mysa.
Och det gick så bra så.

Imorse väckte Arnold mig med att tala om att han ville kissa. Och så den obligatoriska morgon pussen

han alltid ska ge. Han är så go denna kille, trots sin envishet.

 

Vi får hoppas att detta nu läker bra, men redan efter 1 vecka ska man kunna ta bort bandaget för då ska

allt ha stabiliterat sig och det ska man själv kunna se också. Imorse fick han smärtstillande

så han ksa klara sig. Men han verkar inte lida för han går som vanligt. När arnold har ont brukar

han alltid skaka lite. Så man kan lätt se om han har värk. Men han får som sagt vila nu.

Och bandaget ska bara bytas varannan dag, men inget större jobb, det är så lätt att fixa.

Vi fick ju med alla tillbehör också, dom är så snälla hos vår vetrinär.
Men hade ändå ett ärende ner till stan efteråt så jag passade på att gå in på apoteket och fylla på

vårat "Hundapotek" så vi har hemma, för en olycka kan ju komma så lätt har vi märkt.

Så, ingen träning för Arnolds del på ett tag. Hur ska han överleva detta:))

 

Nu ser jag bara fram mot semestern, med olika aktiviteter. Ev blir det en tur till vår vän i Stockholm som

också har en hund från Irland, vore riktigt skoj.

 

Ha det riktigt bra alla och njut nu av ledigheten som kommer till helgen!