Efter att ha jobbat några veckor efter en lång semester så är man igång igen.

Massa på jobbet och dagarna går så fort, men ibland alldeles för stressigt.

Känns ibland som man bor på jobbet.

 

Jag skriver ju just nu mycket om Sam, och det är för att han är den nyaste i familjen.

Jag märker mer och mer hur lik han blir vår äldsta kille Spike, den här mysigt lugna killen

som bara vill mysa. När han ska sova med oss är det bara ett "måste" för han att dela kudde

annars blir det helt fel och han talar minsann om det också.

 

Han och Arnold har blivit riktiga bundisar, dom tar verkligen hand om varandra och ger varandra

en trygghet. Från början var Sam avvaktande och kanske inte så konstigt, han litade nog inte

riktigt på han. Idag ska Sam tvätta och mysa med Arnold och gärna vara nära han och speciellt

när vi smort in Arnold för hans klåda, då vet Sam att nu är det dags att ta hand om han.

 

När det gäller promenaderna ute, så ska Sam äta allt, allt han bara kommer åt, spelar liksom ingen

roll vad det är, det ska in i munnen. Hans favorit är äpplen som ligger på marken. Där har han verkligen

börjat lyssna men då gäller det att vi ser INNAN så jag säger bara Nej eller "Schhhhh" så förstår

han att detta inte är OK.

 

Conny har tränat han när det gäller att bli serverad maten. Förut kastade han sig på maten innan

den ställdes på golvet, nu sitter han och väntar som dom övriga hundarna i familjen och väntar

tills någon av oss tecknar "Varsegod". Det är nog inte lätt för han, han ska både lära sig Svenska

språket och teckenspråk, men han gör det galant. Han är otroligt lätt att jobba med just nu. Jag tror

att han funnit tryggheten, det märks, han har en tydlig AV/PÅ knapp.

 

När det gäller Arnold klåda så blommade den upp rejält. Så han får under tiden då ha en T-shirt

på sig. Vi har smort med Silverlotion och det blir jättebra fort. Provade också Hydrokortison men

den var betydligt sämre, man ser fortare resultat med Silverlotion.

 

Inga, ja hon är som hon är, men henne kan man jobba med i alla lägen, hon är den hund

som är lydigast, hon är klockren i allt när det gäller just lydnad. Men det finns nackdelar och jag

tror inte hon är helt Ok. Tänker inte gå in närmare på det, men blir det värre så ska vetrinären

få göra en grundlig undersökning.

 

Spike han bara är, han är både lat och valpig samtidigt. krämporna böjar komma och han har fått

någon form av eksem eller hudproblem på ett ställe.

innan han blev 2 år gjordes ett demodex test på honom men det visade inget, och vi fick Interceptor

utskrivet och allt blev bra. Nu har han en fläck, mjällig på ryggraden. Den vill inte gå bort.
Men eftersom det bara är just den så bryr vi oss inte just nu. Vi avvaktar och ser om det blir bättre.

 

Idag slutar jag tidigare och ska luncha med conny på stan och sedan blir det bästaste frissan.

Imorgon åker jag och väninnan till Stockholm, en riktig tjejdag ska det bli så vi hoppas

på uppehållsväder. Bilder kommer tas självklart!

 

Önskar alla en riktigt fin helg!

 

 

 

Änltigen var det svalare i helgen, iallafall igår söndag.

I lördags åkte vi iväg ganska tidigt för vi skulle inhandla BARF foder.

Åt en tidig lunch ute och sen satte vi fart...till att börja med köpte vi naturligtvis en hel del

filmer, vi är ju filmtokiga i princip och har nog i dagsläget ca 2000 DVD filmer bara hemma..

Efter det så blev det fika och sen inhandlandet av BARF Vaisto foder (Biologisk anpassad rå föda)

 

Väl hemma sen var det bara att sätta fart med tvätten, kan säga att det var en hög som även

fortsatte på söndagen, tack gode gud för tvättmaskin hemma. Skulle aldrig klara mig utan

en sån.

 

På söndags fm drog vi alltså ut i skogen, denna gång dags för Sam och Spike. Båda riktigt njöt

efter all värme som varit så fick dom verkligen använda hjärnan och även jobba. Vi körde DP

(Dog Parkour) Spike gillar att hoppa upp på saker även om det tar sin tid, man måste ju tänka:)

Men problemet är alltid att få han att stå. Men till slut fungerade det. Duktiga gammelgubben!

Sam som däremot inte alls gillat det, gjorde det direkt. Han hoppade upp och ställde sig i snygg pos.

Denna kille imponerar stort på mig!  Snart har han varit hos oss i 4 månader och redan anpassat

sig så otroligt fort, även i träning. Då ska man veta att han hade 0% i uppfostran och lydnad.

Det tar sig sakta men säkert....det värsta är hans tjuvande. Att gå på bordet och bara stjäla

är absoolut det sista man får göra hemma. men det tar sig. När man sitter och äter och iognerar

han totalt så har han förstått att det inet lönar sig att tigga. Men får han chansen så snor han direkt.

Hoppas nu att vi kommer igång ordentligt med all träning. Igår avslutade vi också med att besöka

vår äckliga Rastgård där det finns Agulity träningsredskap. Så vi testade. Spike vägrade.
Sam var lite fundersam men sen balanserade han riktigt bra upp och fick jättemycket beröm.

Tyvärr, så ogillar jag skarpt dessa rastgårdar och speciellt våran som är full med hundskit och

ciggfimpar trots att det finns papperskorgar och askkoppar. Äckliga människor helt enkelt!

 

 

 

Film Dog Parkour (DP)

 

 

 

Det diskuteras otroligt mycket om "gatuhundar" och att alla organisatiner är oseriösa och speciellt på Facebook.

Det är helt otroligt hur mycket arbetslösa människor det måste finnas som sitter där 24/7 och bara kritiserar

allt och alla, letar fel, och hänger ut folk. Kan tycka att det är OK om det verkligen finns bevis men inte annars

just pga hörsägen bara.

 

Att äga en "gatuhund" är fruktansvärt. Nu är inte Sam en "gatuhund" för det vet jag med bestämdhet, utan

han hamnade hos en dam pga olyckliga omständigheter. Alla organisationer är hemska och lurar alla.

Blir faktiskt jäkla trött på att läsa sånt! Finns förbannat många uppfödare som lurar sina valpköpare med.

Finns uppfödare som skiter totalt i sina valpar dom sålt med, finns nästan mer att hitta hos dom än hos en

del organisationer.

Jag har alltid ägt renrsaiga hundar, min första var en schäfer från en Kennel i Svanå. Då var schäfrarna friska och sunda och det kan man ju inte säga idag, har man tur hittar man en frisk schäfer som INTE ser ut som en "räka" i ryggen dessutom.

 

Nej, jag förespråkar verkligen inte blandrasavel, det är inte det jag vill komma till. Men man ska inte bli kallad "idiot" och "korkad" och fan och hans mormor av helt inkompetenta människor som inte vet ett dugg bara

för att man har en hund från ett annat land.

Jag har känt till Hundar Utan Hem i många herrans år, jag har följt dom. Jag har följt ägare till dom så jag

har mer än väl kollat upp mycket. Har en vän som också jobbar för dom, och är det någon jag litar

på så är det just hon!

 

Vi var ute efter en staffe, och vi visste verkligen vad vi ville ha. Men det finns alltid ett "men" med, antingen

så är hälsostatusen inte den perfekta eller så bor uppfödaren alldeles för långt bort.

Jag vill kunna komma på kennelträffar, jag vill känna att jag har min uppfödare nära mig och då

menar jag inom 10 mils avstånd. Man ska kunna åka fram och tillbaka på 1 dag om det är något speciellt.

Är det fel att tänka så?

Jag vill heller inte sitta med en 8 veckors valp kanske 100 mil på ett tåg då vi inte har bil, anser inte det särskilt lämpligt. Att springa ut och låta den göra sina behov på perongen då och då. nej, inget jag vill.

 

När man köper en hund från en Oganisation får man faktiskt göra lite själv. Man ska inte tro att man får

allt serverat på ett silverfat. Man kan ta reda på mycket om man bara vill. Det gjorde jag. Det får ta den tiden.

Gäller också att få en bra kontaktperson, och det märker man ganska snart om det finns en gnutta ärlighet

hos vederbörande. För allt kan inte vara 100% positivt.

Men vi, ja just vi, hade tur. Vi fick en Guldkille. Vi hade också fått höra det av vår kontaktperson att damen han var hos gillade han jättemycket, han gick bra ihop med andra hundar och var lugn och sansad.

Allt stämde.

Visst har han sina sidor, men det är bara när vi möter andra hundar, det kan jag ta, det kan vi jobba med. Allt handlar faktiskt om hur jag reagerar i just sådana situationer. Det är jag som måste tänka ett steg före.

 

Jag vet genom andra att det "sticker" i ögonen att just vi fick en fin staffekille och att han är just fin, det har vi fått höra mycket, och det gör en faktsikt stolt! Tänk att denna adopterade hund är både mentalt stabil och fin dessutom, måste kännas föbannat hårt hos en del.

 

Men jag kan också helt ärligt erkänna, att jag skulle ALDRIG skaffa en hund från Spanien eller Rumänien och sådana länder. Där finns ingen som helst kontroll. En del har tur. Många hundar har kommit och sedan visat sig vara väldigt sjuka. Allt från hjärtproblem till svåra hudsjukdomar eller helt andra problem. Falska vetrinärintyg.

 

Sam kommer från Irland. Där finns inga sjukdomar som är farligare än här, det är i stort sett samma.
Men situationen på Irland är helt annorlunda. Hos oseriösa ägare tröttnar man ofta på dessa hundar när dom kommer upp i 2 års åldern. Man gör sig helt enkelt lätt av med dom då. Dom hamnar på Pounds eller Kennel.

Där utreder man hundarna. Man går igenom deras mentalitet och ser om dom kan umgås med andra hundar och barn, familjer osv...och det är dom hundarna man försöker hitta hem åt. En del måste tyvärr avlivas som kanske inte följer kriterierna. Och det kan jag tycka är helt rätt. Aggresiva hundar som inte äns kan bo i en familj kan vara svåra att hitta hem åt.

 

Det beror också helt på kontaktpersonen, hur pass engagerad denne är. Man kollas upp strigt med hembesök och värderas därefter. Vissa kanske inte fått hembesök men då har det funnits referenser eller så är helt enkelt denna kontaktperson inte riktigt engagerad och då naturligtvis kan en hund hamna fel.

Det kan det även från uppfödare med göra. Finns uppfödare som föder kull på kull och säljer fort, allt för att få in pengarna, och då spelar det ingen roll vem man säljer till.

 

Fördelen med att köpa renrasigt är att du kan kolla tillbaka i linjerna, du kan ta reda på hälsostausen och du har mera trygghet. Men det finns inget 100% säkert. Alla hundar kan bli sjuka, tyvärr.
 Idag inom min ras, just Staffordshire Bullterrier dyker det upp mer och mer allergier, mycket mörkas. Det är nog banne mig det värsta man kan utsättas för. Jag vet, vi har en allergi fralla. Men vi gör allt för honom och har en underbar uppfödare som finns där.

 

Att vara påläst och kunna sin sak är aldrig fel, man köper inte en hund för att den är söt.

Vad ska jag ha hunden till, vad förväntar jag mig...många frågor. En hund i fel ägares händer den blir oftast därefter, och framför allt, ingen ägare är heller perfekt.. Jag vill inte ha en perfekt hund själv, jag vill ha en hund som får vara hund. En lycklig hund har lyckliga ägare. Det ska helt enkelt vara roligt att ha hund!

 

Att tänka på när man adopterar är också att inte ha för höga krav i början. Ta korta promenader, låt hunden få  känna sig för. Har du andra hundar så låt dom vara isär i början med tex kompostgaller så dom kan se och nosa på varandra. Se också till att ev göra ett vetrinärsbesök bara för att vara säker.

 

Att lyssna på hörsägen är totalt fel, bilda din egna uppfattning först. Går du i tankarna att adoptera en hund, tänk noga igenom vad för ras du vill ha.

Hundar Utan Hem har sin dag den 23/8 i Hagaparken, Solna. Ta tillfället i akt och besök dom, ställ frågor, träffa hundar. Det är just DÅ du ser sanningen och du får också den RÄTTA sanningen.

 

Själv har jag varit i kontakt med flera som har just staffar från Irland och HuH och alla är mer än supernöjda.

Lugna och stabila hundar. För vem vill igentligen ha en aggressiv hund???

 

Det är inget "finare" att ha en hund från en Kennel, som en del anser, men däremot kan du se linjerna tillbaka som jag skrev tidigare. Vet flera som fått sjuka hundar och är det värt det priset alla ggr? Sen då en uppfödare som inte äns tror på det du säger?

 

Vi är mer än nöjda över vår Sam, denna fantastiska kille som ingen ville ha och bara skickades iväg, hur kan man bara göra en sån sak? Men det är väl som här, när det är jobbigt kommer alla utrsäkter, helt plötsligt har hela familjen fått allergi, eller så ska man ha barn...då är det bara att "beckna" iväg hunden.....TRAGISKA MÄNNISKOR!!!!

 

Så var man då tillbaka till arbetet efter 4 veckors härlig ledighet.

Vi kan defenetivt inte klaga på vädret, enormt soligt och varmt och

tempen har legat runt 30 grader konstant här hemma, för att inte tala

om inomhus! Under alla dessa veckor har vi knappt kunnat utföra aktiviteter

med hundarna just pga värmen. Det har blivit enstaka sena kvällar när det blivit

lite svalare. Det märks nu på hundarna.

 

Har kollat in massa diskutioner på FB ang hundar förstås, det har handlat om allergier och även

oseriösa uppfödare. Finns delade åsikter om allt och det är ju bra.

Men vad är en sseriös uppfödare? Ja enligt mig och många är det en uppfödare som tar

sitt ansvar, står för sin avel och kan tala om vad som gick snett. Som verkligen stöttar sina

valpköpare.

Sen läser man om allergier, då blir jag mörkrädd. Många uppfödare som verkligen förnekar att

det finns, hur fasiken kan man säga som uppfödare att en valpköpare ljuger!!

Påstå att man ska visa upp alla papper... Nej, det finns inget krav att göra det alls.

Men att man inte äns har kunskapen i avel har vi förstått. Det handlar faktiskt inte att bara se

"mamman och pappans" linjer, det handlar om att se väldigt långt tillbaka i linjerna. Hur många engagerar

sig i det?

 

Att läsa hur många hundar som faktiskt får somna in på just allergier är inget roligt, men jag förstår.

Vi delar alla olika åsikter om det. Jag skulle inte heller vilja att Arnold levde på kortsion hela sitt

resterande liv och få biverkningar som faktiskt kan komma och som jag har läst bara för att hålla han vid liv.

Självklart skulle jag kunna testa det men det är inget alternativ för mig.

 

Vem avgör om min hund ska få somna in? Det gör jag själv och det tillsammans med min vetrinär.

När det går så långt att en hund biter sönder sig totalt och blöder och även biter sönder annat så

plågas den. Men....självklart ska man ha gjrt massa innan. Och det tar en djävulsk tid.

 

Arnold har fått sin klåda tillbaka, och jag tror att det har med värmen och den höga luftfuktigheten.

Jag har börjat tillsätta kalk i maten igen, och det tar tid. kan ta flera månader igen innan det fungerar.

Men jag kan hjälpa honom. Jag smörjer även med Silverlotion och sätter på ett linne och så får han

duschas mellan varven med speciella schampon.

Att leva med en allergi hund tar mycket energi från en och är ett otroligt jobb man lägger ner.

Jag är tacksam över att ha en förstående uppfödare som inte misstror en.

 

Men diskutionerna handlar inte bara om det, utan mycket om just oseriösa uppfödare. Ja det finns nog en hel

del som mörkar sanningen. Inom just min ras, SBT (staffar) så har det diskuterats mycket och jag finner det

intressant för jag blir faktiskt rädd om det är så vi ska se hur det avlas framöver. Jag förstår verkligen dom som lägger ner hela sin själ på att avla på friska och sunda hundar och sen kommer dom som avlar på både

dåliga höfter och pålagringar/ dålig mentalitet och allergier. I mina ögon skulle dom uteslutas. Sen att avla kull på kull då kan

man ju även fundera på har man tänkt igenom denna parning och kollat linjerna tillbaka eller är det bara en snygg hund som jag verkligen vill para med? Ja, dom finns nog dom med. För varför måste jag ta massa

kullar på 1 år? Är det av ekonomiskt intresse eller? Många frågor. Men diskutionerna har varit enormt

intressanta och för en gång skull har jag tycket det varit bra att vissa medlemmar vågat stå upp och skrivit

vad dom anser. Många har diskuterat mentaliteten. Den är jäkla viktigt. Det vet jag av egen erfarenhet.

En hund som är både osäker och har ett aggresivt beteende mår inte bra.

Jag tänker inte försvara vårat nytillskott i familjen av samma ras (Sam), men han är en GULD kille. Lugn och en mentalitet som ingen av våra andra 3 hundar har. Arnold jämför jag inte med då han är en fralla och

orädd på alla sätt och vis. Att Sam kommer från HuH på Irland retar säkert en del och för att vi fick detta guldkorn. Dessutom har jag en enormt bra kontakt med min kontaktperson. Jag skulle INTE tveka att ta en hund därifrån igen, men det gäller också att ta reda på all info man kan själv innan. Man får inget serverat

på ett silverfat om man tror det. sen struntar vi fullkomligt i vad andra tycker, våra hundar, vårat liv!!!

 

Nu tycker jag Rasklubbarna skulle jobba för att ställa högre krav på att få avla, för när man ser att

min ras håller på att gå käppt rakt och helsicke är det inte roligt. Det är VI valpköpare och hunden som till slut får lida för oseriösa uppfödare!!!

 

Vill också tillägga att även om man är en seriös uppfödare kan det gå snett, men då tar man sitt ansvar.