Det diskuteras otroligt mycket om "gatuhundar" och att alla organisatiner är oseriösa och speciellt på Facebook.

Det är helt otroligt hur mycket arbetslösa människor det måste finnas som sitter där 24/7 och bara kritiserar

allt och alla, letar fel, och hänger ut folk. Kan tycka att det är OK om det verkligen finns bevis men inte annars

just pga hörsägen bara.

 

Att äga en "gatuhund" är fruktansvärt. Nu är inte Sam en "gatuhund" för det vet jag med bestämdhet, utan

han hamnade hos en dam pga olyckliga omständigheter. Alla organisationer är hemska och lurar alla.

Blir faktiskt jäkla trött på att läsa sånt! Finns förbannat många uppfödare som lurar sina valpköpare med.

Finns uppfödare som skiter totalt i sina valpar dom sålt med, finns nästan mer att hitta hos dom än hos en

del organisationer.

Jag har alltid ägt renrsaiga hundar, min första var en schäfer från en Kennel i Svanå. Då var schäfrarna friska och sunda och det kan man ju inte säga idag, har man tur hittar man en frisk schäfer som INTE ser ut som en "räka" i ryggen dessutom.

 

Nej, jag förespråkar verkligen inte blandrasavel, det är inte det jag vill komma till. Men man ska inte bli kallad "idiot" och "korkad" och fan och hans mormor av helt inkompetenta människor som inte vet ett dugg bara

för att man har en hund från ett annat land.

Jag har känt till Hundar Utan Hem i många herrans år, jag har följt dom. Jag har följt ägare till dom så jag

har mer än väl kollat upp mycket. Har en vän som också jobbar för dom, och är det någon jag litar

på så är det just hon!

 

Vi var ute efter en staffe, och vi visste verkligen vad vi ville ha. Men det finns alltid ett "men" med, antingen

så är hälsostatusen inte den perfekta eller så bor uppfödaren alldeles för långt bort.

Jag vill kunna komma på kennelträffar, jag vill känna att jag har min uppfödare nära mig och då

menar jag inom 10 mils avstånd. Man ska kunna åka fram och tillbaka på 1 dag om det är något speciellt.

Är det fel att tänka så?

Jag vill heller inte sitta med en 8 veckors valp kanske 100 mil på ett tåg då vi inte har bil, anser inte det särskilt lämpligt. Att springa ut och låta den göra sina behov på perongen då och då. nej, inget jag vill.

 

När man köper en hund från en Oganisation får man faktiskt göra lite själv. Man ska inte tro att man får

allt serverat på ett silverfat. Man kan ta reda på mycket om man bara vill. Det gjorde jag. Det får ta den tiden.

Gäller också att få en bra kontaktperson, och det märker man ganska snart om det finns en gnutta ärlighet

hos vederbörande. För allt kan inte vara 100% positivt.

Men vi, ja just vi, hade tur. Vi fick en Guldkille. Vi hade också fått höra det av vår kontaktperson att damen han var hos gillade han jättemycket, han gick bra ihop med andra hundar och var lugn och sansad.

Allt stämde.

Visst har han sina sidor, men det är bara när vi möter andra hundar, det kan jag ta, det kan vi jobba med. Allt handlar faktiskt om hur jag reagerar i just sådana situationer. Det är jag som måste tänka ett steg före.

 

Jag vet genom andra att det "sticker" i ögonen att just vi fick en fin staffekille och att han är just fin, det har vi fått höra mycket, och det gör en faktsikt stolt! Tänk att denna adopterade hund är både mentalt stabil och fin dessutom, måste kännas föbannat hårt hos en del.

 

Men jag kan också helt ärligt erkänna, att jag skulle ALDRIG skaffa en hund från Spanien eller Rumänien och sådana länder. Där finns ingen som helst kontroll. En del har tur. Många hundar har kommit och sedan visat sig vara väldigt sjuka. Allt från hjärtproblem till svåra hudsjukdomar eller helt andra problem. Falska vetrinärintyg.

 

Sam kommer från Irland. Där finns inga sjukdomar som är farligare än här, det är i stort sett samma.
Men situationen på Irland är helt annorlunda. Hos oseriösa ägare tröttnar man ofta på dessa hundar när dom kommer upp i 2 års åldern. Man gör sig helt enkelt lätt av med dom då. Dom hamnar på Pounds eller Kennel.

Där utreder man hundarna. Man går igenom deras mentalitet och ser om dom kan umgås med andra hundar och barn, familjer osv...och det är dom hundarna man försöker hitta hem åt. En del måste tyvärr avlivas som kanske inte följer kriterierna. Och det kan jag tycka är helt rätt. Aggresiva hundar som inte äns kan bo i en familj kan vara svåra att hitta hem åt.

 

Det beror också helt på kontaktpersonen, hur pass engagerad denne är. Man kollas upp strigt med hembesök och värderas därefter. Vissa kanske inte fått hembesök men då har det funnits referenser eller så är helt enkelt denna kontaktperson inte riktigt engagerad och då naturligtvis kan en hund hamna fel.

Det kan det även från uppfödare med göra. Finns uppfödare som föder kull på kull och säljer fort, allt för att få in pengarna, och då spelar det ingen roll vem man säljer till.

 

Fördelen med att köpa renrasigt är att du kan kolla tillbaka i linjerna, du kan ta reda på hälsostausen och du har mera trygghet. Men det finns inget 100% säkert. Alla hundar kan bli sjuka, tyvärr.
 Idag inom min ras, just Staffordshire Bullterrier dyker det upp mer och mer allergier, mycket mörkas. Det är nog banne mig det värsta man kan utsättas för. Jag vet, vi har en allergi fralla. Men vi gör allt för honom och har en underbar uppfödare som finns där.

 

Att vara påläst och kunna sin sak är aldrig fel, man köper inte en hund för att den är söt.

Vad ska jag ha hunden till, vad förväntar jag mig...många frågor. En hund i fel ägares händer den blir oftast därefter, och framför allt, ingen ägare är heller perfekt.. Jag vill inte ha en perfekt hund själv, jag vill ha en hund som får vara hund. En lycklig hund har lyckliga ägare. Det ska helt enkelt vara roligt att ha hund!

 

Att tänka på när man adopterar är också att inte ha för höga krav i början. Ta korta promenader, låt hunden få  känna sig för. Har du andra hundar så låt dom vara isär i början med tex kompostgaller så dom kan se och nosa på varandra. Se också till att ev göra ett vetrinärsbesök bara för att vara säker.

 

Att lyssna på hörsägen är totalt fel, bilda din egna uppfattning först. Går du i tankarna att adoptera en hund, tänk noga igenom vad för ras du vill ha.

Hundar Utan Hem har sin dag den 23/8 i Hagaparken, Solna. Ta tillfället i akt och besök dom, ställ frågor, träffa hundar. Det är just DÅ du ser sanningen och du får också den RÄTTA sanningen.

 

Själv har jag varit i kontakt med flera som har just staffar från Irland och HuH och alla är mer än supernöjda.

Lugna och stabila hundar. För vem vill igentligen ha en aggressiv hund???

 

Det är inget "finare" att ha en hund från en Kennel, som en del anser, men däremot kan du se linjerna tillbaka som jag skrev tidigare. Vet flera som fått sjuka hundar och är det värt det priset alla ggr? Sen då en uppfödare som inte äns tror på det du säger?

 

Vi är mer än nöjda över vår Sam, denna fantastiska kille som ingen ville ha och bara skickades iväg, hur kan man bara göra en sån sak? Men det är väl som här, när det är jobbigt kommer alla utrsäkter, helt plötsligt har hela familjen fått allergi, eller så ska man ha barn...då är det bara att "beckna" iväg hunden.....TRAGISKA MÄNNISKOR!!!!