Ville inte vakna idag, ville inte äns slå upp mina ögon. Alla minnen kommer tillbaka från mitt liv. Alla tunga beslut, alla som gått bort, nära och kära. Minnena kommer ju självklart alltid finnas kvar, men ändå känns det tungt.

Den 2/1 förlorade jag bara inte en fin vän, även om vi inte umgicks ofta men hon fanns alltid där. Ho var inte bara en vän utan också en arbetskamrat, en kamrat som alla älskade för den glada och enkla person som hon var. Har aldrig träffat en sådan person i hela mitt liv. Fanns inget ont i henne alls, ville bara alla så väl.

Hon blev till slut lycklig i sitt liv, och varför måste då den förbannade cancern ta hennes liv? Hatar den jäkla sjukdomen!! Vi kommer aldrig få höra henne skratta och stoja som hon alltid gjorde. Men något som jag tänker på varje dag, var att jag skulle kommit ut till er på landet så du fick träffa Arnold, för det ville du. Men jag ville inte störa dig när du var så sjuk. Idag ångrar jag mig så djupt. Önskar jag fick gå tillbaka i tiden.

Idag kommer vi alla närvara vid din begravning som äger rum kl 13.00. Kl 13.00 kommer flaggan att hissas på halv stång på jobbet, efter begravning hissas den i topp. En mycket tung dag, men du finns och kommer alltid finnas i våra tankar. Äntligen får du slippa smärtan♥♥♥