Det var ett tungt besked att få när man kom till jobbet igår. Första dagen på det nya året.

Min fina vän och kollega, vi har känt varandra i så många år, hade somnat in efter en längre tids

kamp mot lungcancern. Hon var en riktigt kämpe. Trots sin smärta så visade hon alltid sig glad,

lika skojfrisk som alltid.

A var en person som fick alla i sin omgivning att skratta, just pga hennes skratt. Aldrig någonsin

hon skulle prata illa om någon, trodde godhjärtat att gott om alla, ställde upp för allt och alla.

Ja, det finns INGET ont att säga om henne huvudtaget.

Jag minns när hon kom till jobbet och var så glad, och berättade att nu hade hon fått reda på att

hon var frisk, det hade gått tillbaka. Jag minns hennes glädje att äntligen få börja jobba.

För var det något som hon var så var hon duktig på att jobba, vilade inga som helst ledsamheter över henne.

Vi var så glada att tårarna kom. Hon fick barnbarn och var jätteglad för det. Livet hade börjat.

Så tog det inte lång tid förrän hon återigen fick åka in på lasarettet, hon hade blivit sjuk igen.

olika mediciner har sen dess provats. Sen kom då sista...inget fungerade. Men denna underbara

vän/kollega kämpade vidare.

Jag kommer minnas dig med sådan glädje, för jag vet, jag kommer aldrig få lära känna någon

som dig igen. Du var den man kunde lita på i alla väder. Det är många som kommer sakna dig,

och det förstår man, just för att du var en sådan underbar person.