På bara några dagar har vår grupp på FB ökat med 9 medlemmar och jag tror 8 st av dom är Norska medlemmar, så himlans kul. Några söker döv hund, kanske någon själv är döv. Riktigt spännande. Att ett ökat intresse för döva hundar spridit sig är jättekul, kanske många insett hur många av dessa dövisar lever idag. Jag vet ju gernom flera uppfödare som brukar rekomendera våra sidan genom att vi finns och har spridit denna kunskap länge.
Har också hjälpt uppfödare som fått dövis att hitta hem.

Fördomar kommer det alltid att finnas men det beror mycket på att man inte har just kunskapen huvutaget, men det är alltid lätt att sitta och gömma sig bakom en skärm och tycka och tänka, då är man stor och stark och tuff. I det verkliga livet skulle man nog inte våga öppna sig på samma sätt, tro mig, jag har träffat på sånna individer och det var knappt så dom sa halv sju:)

 

Idag på morgon har jag setat och pratat med IBM i Indien, hur svårt ska det vara för dom att förstå att allt står i mitt ärrende till dom, kan dom inte läsa? Jo, jag anmälde min printer på jobbet igår kväll som behöver servas. Och jag har setat och pratat med dom i nästan 40 min, till sist "pingade" jag skrivarnamnet och skrivarkön så gick det in i skallen på dom..*suck*

 

I varje fall så har vi inte bestämt att göra något speciellt i helgen alls, möjligtvis att jag tänker låta tvättmaskinen jobba:)

Däremot ska vi ta långpromenad med hundarna och passa på att träna Mr.A som inte kan gå normalt i koppel..*suck*, vill också ta lite foton något som jag aldrig får tid till eller fungerar när jag är själv ute.

Har bestämt mig att jag måste nu röra på mig mera, det har inte blivit så mycket av det under julledigheten, utan bara ätit massa onyttigt, men så ser man ut som en BADBOLL också. Dessutom är det ett måste för mitt diskbråck i ryggen att jag bara måste röra på mig, ibland har jag så jäkla svårt att ta mig upp från stolen på jobbet så man känner sig som en 90 åring. Tur att mina kollegor känner till min smärta. ja, att leva med smärta varje dag och år ut och in är ingen dans på rosor, har heller aldrig begärt att få vara sjukskriven, det hjälper inte mycket, det blir man många ggr sämre av. Jag kämpar på, men det är jag!

Dags att återgå till att jobba igen, har hela skrivbordet fullt med jobb..kul! Då går dagen fort.

 

På tisdag nästa vecka kommer bli en mycket tung dag, då ska jag på begravning, min vän/kollega

begravs då. Men ett sista farväl vill jag göra, saknar hennes skratt så otroligt mycket♥