Nu har det gått en tid sen jag skrev sist, man får liksom inte tiden att räcka till.

Man jobbar, kommer hem och ska aktivera 4 hundar och man ska göra mat.

 

Allt går framåt med Sam. Han lyssnar direkt när man visslar, så visselpipa ska vi köpa

så kan Conny använda den. Vi köper nog 2. Vi har haft här hemma förut men dom

är spårlöst försvunna. Tecken börjar han sakta men säkert lära sig, ibland vet jag inte

om han spelar dum eller bara är envis:) Sitt och tecknet för sitt börjar sitta, iallafall

när han själv vill. Huvudsak är att han förstår. Vi vill absolut inte stressa på han

allt på en gång, det kan bara bli fel. Att träna han gör vi i lugn takt. Stress leder aldrig

till någonting och framförallt inte TJAT!

Några olyckor inne har inträffat men det är ganska vanligt. Men det är så lite så det

knappt märks, luktar inte äns. Och aldrig i möblerna.
Han har nu börjat visa sig ännu mer på den gosiga sidan, ja, typiskt staffesätt.

Ute, har han börjat reagera på liv. En kväll när jag tog ut han på sista rundan

var det ett helt jäng invandrarkillar i 16-20 års åldern som förde ett himlans

oväsen i lekparken. Han vill genast dit. Men det fick han inte. Han kan reagera lite

när han möter hundar och då är det mestadels enerverande hundar som skäller.
Men han vill bara fram och hälsa, det ser man klart och tydligt, vilket han INTE får.

 

Något han gillar är att leka med boll, och då är det hans boll. Han släpper den inte i första taget,

så det måste vi jobba på. Pinnar är en annan sak han älskar. Vi var ute på en promenad och jag

hittade en stor pinne, den tog han och bar hela vägen hem, stolt men viftande svans. Självklart

fick jag lura av han den när vi skulle gå in och det var inte det lättaste. Där får vi jobba.

 

En dag kom jag på han och Inga nosandes på varandra genom kompostgallret så

det var bara att belöna Inga för det, så hon förstår att det hon gjorde var bra.
Hon är så osöker denna lilla tjej och det är ju det allt grunnar sig i.
Vi fortsätter att ha hundarna separerade, att utmana det öde vi var med om en gång

till gör man inte frivilligt. Och att stressa fram något är bara så jäkla fel. Vi tar det lugnt.
Inga vaktar så otroligt Spike, och det gör hon mot Arnold, kommer han i närheten så morrar hon.

Men aldrig att hon gjort något på han. Men säger ifrån det gör hon. Spike är hennes och

ingen annans. Sen kan man tycka vad man vill om det.

Det finns många åsikter om allt, men om man håller rent framför sin egen dörr och skiter i andra så

blir det bäst. Och det är precis vad vi gör. Vi väljer hundarnas bästa. Och vi vågar stå för det också.

 

Nu är han avmaskad också för ett tag sen. Så nu är det gjort. Öronrens har vi kört på han.

I helgen ska vi ta en promenad till Erikslund med han, det gör han nog gott. Får se vilken

av dom andra hundarna som får följa med, bäst vore ju Inga så dom får mera kontakt

med varandra, bara hennes tassar klarar det. Men jag får väl pyssla om dom efteråt annars.

 

För övrigt jobbar jag halvdag idag, ska ner på stan i ett ärrende. Blir nog att köpa

med sig Thaimat hem när jag ändå är på stan. Spicy Hot är min favorit!

Om någon känner för en promenad med mig och Samson så hör av er.
Det är bara bra träning.

 

Önskar er alla en riktigt fin helg så hoppas vi på sol! Njut av ledigheten!