Nu var det ett bra tag sen jag skrev något, och det beror mest på att jag håller till på Facebook och har min

grupp där. Här hemma är allt bara så bra. Samson har funnit sin trygghet och det märks verkligen. Han har så mycket kärlek att ge så det går inte att beskriva med ord. Han har flera egenheter. Som tex han måste ha sin egna kudde, den sover han på. Han ska alltid gosa innan han ska sova. Och han som aldrig någonsin gillat att sova under täcket, ska helt plötsligt ligga där nu. Han rör sig inte ur fläcken under natten, utan han sover där han lagt sig.

Hundmöten är väl sisådär, det går bättre och bättre. Upplever det fortfarande att det är dom små skälliga hundarna att stissar upp sig för. an är absolu tinte elak utan vill helt enkelt fram. Jag upplever han som dragig i kopplet men har nu fått bekräftat att han är stark och då upplever man han som enormt dragig. Visst drar han men inte så man lider av det, förutom armen:) Ska se över koppel, finns en del bra. Sen kanske inte sele är det bästa att använda men jag gillar inte halsband och sådan som sitter åt i halsen ur ergonomiskt tänkt. En hund ska må bra när han går ute. Och genom att vi ofta gör balansövningar så ska man ha ett sele.

Spike är sitt vanliga Spike, han börjar bli gammal och seg. Men när han väl får busa finns inget stop. Han tycker om när han får busa med Sam, dom är ganska lika varandra, försiktiga av sig.

Inga. Älskade Inga som förlorade all trygghet för 2 år sen på Strömsholm. Vi fick börja om från ruta 1. Självkänslan gick ner på 0. Hur kunde matte  o husse lämna mig själv på ett sjukhus ensam i en bur?
Nu är hon på g igen, och hon som aldrig velat ligga och mysa på bröstet tex kommer nu frivilligt. Som vi kämpat med detta i 2 år!!! All möda är värt allt besvär.

 

Arnold, mera vild än tam. Han har glmten i ögat, familjens clown. Tar alla tillfällen i akt att jävlas. Starta upp ett bus och gärna med Spike. Med Sam är han lugnare. Jag  vet inte varför. Men det händer att Arnold vill "rida" det är han enormt duktig på. Och det tillåter vi inte när vi ser. Förstår inte alls det roliga i det hela som en del människor tycker.

Tyvärr måste jag väl säga, så har jag mesdadels haft egentid med Sam bara för att jag tycker han behöver så mycket träning. Så förra helgen gick vi tidigt på morgonen och gick genom hela stan och mot Svartån och upp till Djäkneberget. Vi hade hundmöten och vi tränade balansövningar. Vi hade det jätteskoj tillsammans och han verkligen gillade det. Vi mötte en hel del underbara personer och sånt gör en så glad, det förgyller dagen. Inga fördomar och inget tjafs.

Inga har jag tagit med på balansövningar ute något som hon verkligen älskade. Hon var så lycklig när jag berömde henne och det värmde en "mammas" hjärta. Hon hade så roligt att hon inte ville gå hem, så det tänker jag fortsätta med. Just balansövningar stärker hundens självförtroende och samtidigt bra relation mellan ägare och hund. Och det fungerar för oss! Inga is back!!!!

 

Tillhelgen är det Alla Hjärtans dag! Tycker sånna dagar neligt mig är löjliga. Man ska bry sig om varandra jämt och inte ha någon speciell dag. men vi ska äta gott och ha det bra.

 

Nedräkningen för min födelsedag pågår, jag fyller ju jämt. Och jag kommer som sagt att vara ledig och på OKÄND ORT!

 

Får se när jag får för mig att skriva nästa gång ...ha det så gott därute och va rädda om er!