Facebook gruppen Leva Med Döva Hundar

Är du intresserad av en döv hund, eller hur vi lever och tränar med våra dövisar?
Då är du Varmt Välkommen in i min grupp på Facebook: Leva med döva hundar
När du blir godkänd i gruppen, så gör du en presetation inom 1 dag, behöver inte vara märkvärdig alls,
utan bara berättar vem du är, om du har en dövis eller söker en dövis eller rent ut sagt
bara är intresserad av att lära dig om dom.
Vi har både hörande och döva medlemmar, hörande och döva hundar och vi hjälper även till
att hitta nya hem till döva hundar så gott vi kan.
Facebook gruppen startade jag och Conny för 5 år sedan då vår första dövis Inga kom till oss.
Hon kommer från Kennel Katchaniis. Det var vår stolthet och det är hon en idag. Inga fick vara med i Media
och min grupp blev populärare med tiden. Idag har vi 4 hundar, 2 döva och 2 hörande.
Något du funderar över så är det bara att höra uttav sig. Varmt Välkommen/Välkomna!
 
 

Vintern närmar sig

Blir allt mindre att jag bloggar då man oftast använder FB gruppen. Vintern närmar sig
med stormande steg men man kan bli lite förbryllad på detta väder. Regnrusk ena dagen och andra
kallare. Men nu har det varit mörkt och trist väder ett bra tag med regn i luften.
 
I helgen som var hade jag och Inga vår egna tid tillsammans. Det har liksom hamant lite åt sidan
då vi tränat med Samson. Men han fortsätter vi förstås att träna, och då mest hundmöten, det är de vi
måste fokusera oss mest på.
 
Som sagt i söndags begav sig Inga och jag ut i skogen, det var så skönt, älskar att känna
doften från skogen och ännu kunde jag höra fåglarna. Mötte en hel del hundar och även
personer som löpte i spåret. Inga fick gå lös och det gör hon perfekt intill mig.
 
Vi balanserade på olika saker och jag behöver bara närma mig så förstod hon direkt vad jag ville,
själv var hon lycklig med en glad svans när hon kom upp. Hon fick mycket beröm av mig. Hon
älskar att vara mittpunkten överallt och nu fick hon sin egna tid med matte och det älskade hon
verkligen och visade det klart och tydligt.
 
Men så inträffade något, jag råkade svimma av en väldigt kort minut, och vaknade av att Inga
stod på  mig och slickade mig i ansiktet och gnällde. Älskade lilla Inga, du slutar aldrig förvåna mig♥
Vi hade nyss fotat oss tillsammans och förmodligen hände detta när jag skulle resa mig upp för jag
minns att jag blev illamående och allt blev svart. Inga var lös....ho kunde ha sprungit sin väg, men
istället fanns hon vid min sida. Blandade känslor av både lycka och glädje och tårar. Vi satte oss på en sten sedan tillsammans och hon höll koll på mig. Sedan gick vi lugnt iväg och fortsatte och hon kollade hela tiden mig.
Trots att hon gick lös brydde hon sig inte i några mötande hundar alls, däremot så travde hon med högt huvud
förbi hundarna och jag kunde inte låta bli att le. Ville hon göra sig fin? En riktig madame:)
Väl hemma sedan vilade jag, och jag tror Inga var trött, för hon somnade. Att balansera märkte jag att det
är en bra träningsmetod även för henne. Hennes självförtroende ökade rejält och det märkte jag. Så detta
ska vi nu jobba mycket mera på. Vi hade så roligt tillsammans. Glad matte och glad hund!
 
 
 
 

Denna är nu beställd till Arnold
 
 
Samson blev alldeles lyrisk över första snön
 
 
 

Föreläsning om höftledsdysplasi

I onsdags var jag och min väninna på föreläsning om "höftledsdysplasi".
Den var väldigt intressant och hon som höll i föreläsningen riktigt bra och kompetent
då hon hållt på med just detta i över 30 år.
 
Höftledsdysplasi kan bero på många saker:
  • Utvecklingssjukdom
  • Genetisk bakgrund
  • Polygen nedärvning
  • Påverkas av miljöfaktorer
  • Övervikt
Någon som vi också tog upp var detta just med valpar. För jag blir förskräckt varje
gång jag ser på bl.a Facebook, hur man kan köra hårt med valpar och då menar jag
valp/unghund innan dom äns har färdigutvecklas, och här fick jag rätt.
En valp/unghund ska absolut inte hårdtränas och då menar vi att man tex cyklar med den,
låter den tex köra aqulity osv.. Däremot så är det helt ofarligt för en valp att gå uppför trappor
som man jämt fått höra att dom ska bäras. Absolut inte, detta är en myt. Bara bra om en valp
(jag skriver valp) om den får gå upp sakt i trappor, den bygger på sig en hel del. Däremot
kanske inte springa upp och ner.
 
Vi människor har idag byggt upp att hundar SKA aktiveras massor och då menar jag flera
ggr i veckan. Dom ska köra aqulity, dom ska cykla, dom ska springa med matte och dom ska och ska.
Har din hund sagt det? Är det vad den vill eller just vad du vill? Ta dig en funderare.
 
En hund talar inte om för dig att den har ont, men man kan kontrollera lite själv.
Lägg hunden på rygg. Vik ut bakbenen exakt som vid en röntgen. Om den reagerar
så har den förmodligen någon form av smärta. För att få veta bör du röntga din hund.
Typiska saker som man kan se att hunden har smärta är att den inte tex vill hoppa upp i bilen.
Tappar aptiten, orolig på nätterna och vankar fram och tillbaka, vill inte resa på sig när man ska tex
ut osv.. Här bör du ha kontroll.
En C-höft är inte alla ggr OK, detta beror naturligtvis på raser. En liten hund känner inte av på samma
sätt kanske som en större. Vi kan ta min ras Staffordshire Bullterrier. Man ska inte helst inte avla
på en C-höft. Den är inte OK. Den sitter inte fast bra i "skålen". Med tiden/åren kan detta bli en riktigt
dålig höft. En E-höft är absolut det sämsta man kan ha, och den hunden mår sällan bra.
Det finns en mängd bra tillskott att ge hunden för just leder. Köp inget billigt skit, utan låt det kosta,det är oftast dom som är kontrollerade och skett forskning på!
En hund med övervikt belastar också betydligt mer och en dålig höft blir då bara sämre. Hä rkan du få hjälp
av en vetrinär inom kost att banta din hund så den kommer må bättre.
 
Men hur vet man om äns hund är överviktig/fet?
Ställ upp hunden och känn på den efter sidorna, du ska känna revbenen men dom ska inte stå ut om den inte är enormt musklad då kan dom göra det.
 
Om jag vore uppfödare av min ras, skulle jag aldrig någonsin efter denna föreläsning avla på tex en C-höft
utan bara friröntgade A och B. Och när man avlar så handlar det inte bara att se hur föräladrardjurens höfter ser ut, även här handlar det om bakåt i linjerna.
 
Ataxi. (Neuroligisk sjukdom) Hur märker man att något är fel? Oftast beter sig hunden vingligt i olika situationer,
dom visar dålig balans. Men det behöver inte vara det, utan orsaken kan vara flera. Ryggproblem och även höftledsdysplasi i vissa fall inget. Här bör man också kontrolleras av en vetrinär. Men ataxi behöver inte utvecklas till det sämre, en hund kan leva resten av sitt liv med det. Många hundar lider av neuroligiska sjukdomar kanske då lättare. Detta pratade vi om. Man bör absolut inte avla på en sådan hund.
  • Genotyp = Genetisk
  • Fenotyp = Miljön
Som sagt en mycket inspirerande förläsning var det. Och jag kan tycka att så många hundägare som man känner inte tar sig i krågen och går på dessa helt suverräna föreläsningar och lyssnar, för det ger en hel del
och är man dessutom okunnig så är det ännu bättre om man sen är i val att köpa en hund, vad man bör kolla upp. Tänk på det. Ta tillfället i akt när ni kan, det är både trevligt och inspirerande.
 
 
 
En bra höft
 
En dålig höft som kommer utvecka HD. Höftledskulan glider ur
höftledsskålen.
 
 
 
 
 
 
 
 

 


Föreläsning om klåda på hund och katt

Igår den 2/10 var jag på en av dom bästa föreläsningar jag någonsin varit på.
Katinka som är utbildad inom hud och även har varit på så kallade "Shelties" och
upplevt hur jävligt det helt enkelt kan vara med sjuka hundar. Hon har en gedigen erfarenhet
och väldigt lång. Månag vetrinärer idag är inte alls något insatta på djurens och nu kommer jag
skriva om just hundar även om det gällde katter.  Som jag skrev, vetrinärer idag är inte utbildade för
dessa skrämmnade sjukdomar. Det är väldigt lätt att sätta in en hund på kortison eller börja med
foder elimenering. Det sistnämnda är något man oftast bör göra i sista hand.
Och det gör man för att komma till bukt med VAD hunden är känslig mot och det är en fruktansvärd
lång proccess som kan hålla på i 1 år om inte mera.
Pricktest kostar ca 4-6000:- att göra och ett blodprov ca 5-6000:- och ett blodprov är inte tillförlitligt alls.
Många frågor kom fram om det här med pricktest att det ska kosta 15-20.000:- det var rent skitsnack då är
man grundlurad totalt. Det är som med allt annat hur stor hunden är och vikt.
För att få veta vad hunden verkligen är allergisk mot (dvs när man har ställt diagnosen atopi och ska gå vidare och försöka hitta en behandling) kan man göra ett så kallat prick-test. Hunden sederas och sedan injicerar man små mängder av allergen (ett per prick) och ser om det utlöser en reaktion.
 
Katinka började med att inleda om just klåda. Vi lever idag i en atmosfär som inte är bra och det kan vi inte förneka.
Vi använder massa rengöringsmedel i hemmet osv..dåligt foder osv. Men....mycket är förstås från föräldrardjuren och bakåt i linjen. Har en tik fått en valp med klåda BÖR inte denna tik gå i avel. Vet man att tiken inte är orsaken får man kolla bakåt i linjerna. Man avlar heller inte gärna på någon av valparna i denna kull eftersom det kan finnas
i generna. Tyvärr görs det och därför kommer vi heller aldrig få bukt med allergin.
 
Allergi är mera utbrett än vad vi tror och kommer bara dyka upp mer och mer. Det är en lida för många av våra hundar och för ägarna och enormt kostsamt.
 
Katinka brukar ge rådet att först börja med schamponering under några veckor. Hä rkan då uppstå reaktioner på ännu mera klåda. Då är hunden allergiskt av något i det schampoot och då får man gå vidare till nästa schampoo. Och så fortgår det. Man badar hunden varje dag och när man ser resultat till det bättre minskar man ev ner till 1-2 dgr / vecka.
Det är en lång utredning och det hon gör är att undersöka från grunden.
Kortison är väldigt effektivt men vi ska också veta att det förkortar livlängde på hunden. "Feta" hundar kommer bli fetare, Kanske då inte ett bra alternativ att ge det. Det finns många biverkningar.
Atopica är det mest effektiva men oerhört kostsamt, det sker succesivt förändring och alltså inte effektivt på samma sätt som kortison.
 
Foder var något vi tog upp, det finns några ett fåtal bra för klåda och allergier men dom är inte många.
Hon rekomenderade färskfoder. Men man måste ju börja någonstans.
Vid foderelimering tar det väldigt lång tid och då utgår man från vad det innehåller. Så måste även göras med färskfoder. Man måste lära sig innehållet, näring osv.. det är inte bara att ge färskfoder för att det är bra.
Det jag ångrar är att jag inte hade papper och penna med mig igår, det tog upp så mycket bra och viktiga saker som man glömmer. En sak lärde jag mig. Mår hunden bra på det foder den äter idag ska man INTE prova något annat och man behöver inte göra en utredning heller.
 
All KLÅDA, NAGGANDES på tassar är oftast ett bevis på att något är fel i kroppen/immunförsvaret. Dt botas INTE med potsatismjöl som många vill påvisa. Man ska inte skjuta undan att det faktiskt kan vara allergi. Men det finns också många sorters olika allergier.
Läs mera här: KLÅDA
 
En sak vet jag, att skulle jag behöva gå med Arnold eller någon annan av mina hundar på utredning så är det till Katinka. Vilken energi, vilken kunskap och det räcker för mig. Där ser man inte pengarna utan man ser på hunden, att hunden ska kunna leva ett normalt liv. Vilket inte alltid går och då får man ta ett tungt beslut.
Men det avgör ägaren själv. Det beslutet kan ingen ta ifrån en. En allergisk hund kan aldrig bli frisk den kan bli bättre.
Det var många uppfödare med och dom fick lära sig en hel del och det tycker jag är bra. Det är fanimej inte bara att avla, man måste kunna genetiken. Ett krav för uppfödarutbildning skulle finnas. Och jag hoppas att en dag det kommer.
 
Fråga mig gärna mera om det är något ni vill veta.
 
 
 
Det blev sent innan man kom hem.
 
 
 
 

En underbar helg

 
Jag är väldigt dålig på att skriva, jag vet:) Beror nog på att man har Facebook och även en grupp där.
Tiden räcker liksom inte alltid till numera.
 
Helgen som var har varit underbar trots att jag var själv med alla 4 hundar.
I lördags var jag och gjorde lite ärenden på Erikslunds shoppingcenter, skönt att bara
ta det lugnt.
 
När jag kom hem så blev det att gå ut med hundarna, Sam tar jag alltid själv och vi tog en härlig
runda i skogen varvad med lite träning.
Ni som följt han vet att han tycket att hoppa upp på stenar var lite läskigt i början, nu tycker han
det är roligt och tar sig upp på lite höjder, dock får man ibland lyfta han.
Men i lördags hittade han en stock på marken och där ställde han sig automatiskt med frambenen.
Snabbt var jag framme och berömde han och han blev jätteglad. Han är så tacksam för allt och blir
så kramgo när vi berömmer han. Ja, han kramas när han blir glad och visar det. Han hoppar upp
och håller om en med framtassarna. Denna underbara hund, snällheten själv. Har fått uppfattningen
att han är som Spike, vek. Men det gör ingenting alls, jag gillar dom hundar som är just "mysiga"
och bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker eller hur andra tycker en hund ska vara. Våra hundar
är våra hundar och jag har för länge sedan slutat bry mig om just vad andra tycker. Gör man det kanske
man inte ska ha hund huvudtaget. Vill man träna bruks så gör man, vill man tävla så gör man. Man är ingen
sämre människa för att man inte gör det. Man kan likväl träna privat, går lika bra det. Våra hundar behöver
heller inte umgås med andra mer än på promenader.
Det som jag funderar över och läser ofta är att valpar som nyss kommit hem till sin ägare och genast
måste ägarna släpa med dessa valpar till en Rastågrd för att  valpen måste umgås med andra hundar!!!
Ja, vad säger man? Bäddar för stress anser jag. Har man tur så slipper man det framöver. Hundar behöver
inte vistas med många andra hundar i en gård, går likaväl bra om inte bättre med en promenad.
Sen har vi alla dom här som måste ha "perfekta" hundar, vad är en perfekt hund? En hund som inte får göra något?
För mig är en perfekt hund en hund som lyder mig i ren vardagslydnad. Jag anser att en hund ska få vara hund.
Våra hundar får röra sig fritt hemma också. Men det är olika vad man tycker och det respekterar jag.
Att också "hårdträna" sin valp redan från början är skrämmande. Och då menar jag ett inlägg jag såg tidigare på facebook. Det var en 4 månaders valp som sprang efter mattes cykel!! Hur tänkte ägaren där?
Bäddar för slitage på hunden som inte har utvecklat sig ännu. Behöver jag nämna att den tråden urartade sig rejält?
 
Inga är den här klockrena hunden som bara följer. Släpper jag henne så går hon intill mig och hela tiden ser till att jag är med. Ber jag henne utföra något så gör hon det. Ja, på det viset är hon perfekt, alldeles för perfekt och
dessutom är hon döv!
 
Nog om hundar.
Jag har insett att det finns vänner i min bekantskap som jag trodde var vänner, men tydligen inte. Man blir bara så besviken. Falskhet är det värsta jag vet och tål man inte höra sanningen som vän så "fine" för mig. Jag orkar inte krusa människor mera, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Så vill man inte umgås så behöver man inte, jag har då aldrig tvingat någon. Men sällskapet kanske inte duger? Men att prata om om våra hundar till andra går ypperligt bra men sitt då inte sen och säg till mig att våra hundar är så fina, för det är banne mig höjden av falskhet, man får faktiskt vara ärlig och ha åsikter till mig, även om jag blir ledsen just för stunden så går det över och uppskattas mer än att prata bakom ryggen. Kom ihåg en sak...DINA vänner kanske inte är så fina vänner heller när dom berättar detta för mig. Så tänk på det!
 
På torsdag ska jag och min väninna på en jättebra föreläsning om klåda/allergier. Ser verkligen fram mot det och det ska bli intressant. Kommer berätta mer om det sen här i bloggen.
 
Nu är det dags att ta tag i jobbet igen, och ser fram mot lunchen. rester från tacosen vi åt igår kväll.
Ni vet väl att jag även har en MATBLOGG?
 
Sam balanserar frambenen på en stock
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Samson har gått upp i vikt - lycka

Veckorna bara flyger iväg likaså dagarna. Vet inte ibland hur tiden ska hinnas med.
Dagarna går fort då jag har väldigt mycket att göra på jobbet, vilket innebär
att man är ganska sliten när man kommer hem, men det är så himlans kul. Älskar
mitt gäng jag jobbar med även fast jag sitter själv varannan vecka.
 
Äntligen har man sett resultat angående Samsons vikt. Han börjar verkligen lägga på sig hull
så nu får jag balansera fodret så det inte blir till övervikt, finns inget hemskare.
Sedan vi började med Mush BARF Vaisto har det gett jättebra resultat, även hos Arnold som
visserligen kliar sig men inte alls som förut.
 
Nu har jag också beställt Ionosil Kolloidalt Silver och jag borde nog få hämta det redan idag, beställde igår
och fick bekräftelse att det då redan var på väg. Jag kommer själv att använda det och likaså till först Arnold.
Har hört väldigt bra resultat för en del klådhundar. Alla försök är värda sin vikt i guld. Hundar med ledbesvär har blivit betydligt bättre bl.a + mycket andra fel.
Mer om Ionisil kolodialt Silver kan du läsa här http://www.vitaminvaruhuset.se/ionosil-kolloidalt-silver-500-ml
 
I helgen som kommer ska jag faktiskt bara vara, vi ha rinte planerat in något förutom träning med hundarna.
Jag ska också baka matbröd i massor så det finns. Men inget planerat att vi ska bort, känns så skönt.
Den 2/10 ska jag och en väninna på Föreläsning om klåda hos hundar. Ska bli mycket intressant och
jag ser verkligen fram mot den.
 
Snart dags att gå hem för dagen, först blir det att handla lite på hemvägen, sedan tänker jag
ha en riktigt härlig kväll med fyrbenta och gubben. Ikväll står gubben vid spisen - det är lycka det!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Shoppinghelg

Vilken underbar helg vi haft! Strålande sol och riktigt varmt. Vill igentligen inte ha höst nu,
vill inte ha mörkt på kvällarna. Jag gillar ljuset, men det gör nog dom flesta. Man mår helt enkelt
betydligt bättre då. Visst är det mysigt med tända ljus överallt på kvällarna. Men sommar är sommar.
 
I lördags tog vi äntligen beslut...nu blev det en frysbox och även Playstation 4. Det var inte meningen att
köpa det utan vi skulle fortsätta att kolla. Men så hittade vi äntligen det jag ville ha och då slog jag till.
Så idag anländer den nya frysboxen. Vi får en egen och hundarna för en egen för sin mat.
Att BARFA tar plats, äevn om man köper färdig MUSH VAISTO, men nu ska jag även köpa
kött och sådant som jag kan ge hundarna. Äntligen kom vi till skott.
Var även till Hööks hästaffär och köpte ett "Longerings spö", jättelångt var det. Ska användas till
"Flirtpole" till att börja med för Sam som formligen älskar det och som med stor sannolikhet gjort
det tidigare.
 
Nu har Arnold och Sam ätit Mush under en tid, och det börjar iallafall synas på Sam som börjar
lägga på sig lite hull. Så nu får jag hålla ner han lite, bygga mera muskler. Sam ser ju väldigt tung
ut men det bedrar, han är superlätt att bära i jämförelse mot Spike som är rena rama Dunderklumpen.
Sams kropp är mera musklad och bastantare.
 
Igår (söndag) tidigt tog jag ensam med mig Sam ut då vi gjorde en del balansövningar. Så himlans kul
för nu gillar han det. Förut ville han inte äns hoppa upp på en sten, men det kan bero på osäkerhet.
Nu gör han det för glatta livet. Blir så himlans glad. Så vi hittade flera möjligheter att balansera igår
på vår promenad. Promenaderna blir så mycket roligare än att bara gå och gå.
 
Longlerings spö
 
 
 
 
 
Somliga har sin egna stil
 
Longerings spö
 
Playstation 4
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kallare dagar och nätter

Efter att ha jobbat några veckor efter en lång semester så är man igång igen.
Massa på jobbet och dagarna går så fort, men ibland alldeles för stressigt.
Känns ibland som man bor på jobbet.
 
Jag skriver ju just nu mycket om Sam, och det är för att han är den nyaste i familjen.
Jag märker mer och mer hur lik han blir vår äldsta kille Spike, den här mysigt lugna killen
som bara vill mysa. När han ska sova med oss är det bara ett "måste" för han att dela kudde
annars blir det helt fel och han talar minsann om det också.
 
Han och Arnold har blivit riktiga bundisar, dom tar verkligen hand om varandra och ger varandra
en trygghet. Från början var Sam avvaktande och kanske inte så konstigt, han litade nog inte
riktigt på han. Idag ska Sam tvätta och mysa med Arnold och gärna vara nära han och speciellt
när vi smort in Arnold för hans klåda, då vet Sam att nu är det dags att ta hand om han.
 
När det gäller promenaderna ute, så ska Sam äta allt, allt han bara kommer åt, spelar liksom ingen
roll vad det är, det ska in i munnen. Hans favorit är äpplen som ligger på marken. Där har han verkligen
börjat lyssna men då gäller det att vi ser INNAN så jag säger bara Nej eller "Schhhhh" så förstår
han att detta inte är OK.
 
Conny har tränat han när det gäller att bli serverad maten. Förut kastade han sig på maten innan
den ställdes på golvet, nu sitter han och väntar som dom övriga hundarna i familjen och väntar
tills någon av oss tecknar "Varsegod". Det är nog inte lätt för han, han ska både lära sig Svenska
språket och teckenspråk, men han gör det galant. Han är otroligt lätt att jobba med just nu. Jag tror
att han funnit tryggheten, det märks, han har en tydlig AV/PÅ knapp.
 
När det gäller Arnold klåda så blommade den upp rejält. Så han får under tiden då ha en T-shirt
på sig. Vi har smort med Silverlotion och det blir jättebra fort. Provade också Hydrokortison men
den var betydligt sämre, man ser fortare resultat med Silverlotion.
 
Inga, ja hon är som hon är, men henne kan man jobba med i alla lägen, hon är den hund
som är lydigast, hon är klockren i allt när det gäller just lydnad. Men det finns nackdelar och jag
tror inte hon är helt Ok. Tänker inte gå in närmare på det, men blir det värre så ska vetrinären
få göra en grundlig undersökning.
 
Spike han bara är, han är både lat och valpig samtidigt. krämporna böjar komma och han har fått
någon form av eksem eller hudproblem på ett ställe.
innan han blev 2 år gjordes ett demodex test på honom men det visade inget, och vi fick Interceptor
utskrivet och allt blev bra. Nu har han en fläck, mjällig på ryggraden. Den vill inte gå bort.
Men eftersom det bara är just den så bryr vi oss inte just nu. Vi avvaktar och ser om det blir bättre.
 
Idag slutar jag tidigare och ska luncha med conny på stan och sedan blir det bästaste frissan.
Imorgon åker jag och väninnan till Stockholm, en riktig tjejdag ska det bli så vi hoppas
på uppehållsväder. Bilder kommer tas självklart!
 
Önskar alla en riktigt fin helg!
 
Hur skulle jag klara mig utan dessa? Absolut det bästa jag ägt.
 
Behandling med silverlotion
 
Regn är inget för en sessa inte, man blir ju blöt:)
 
 
 

 
 
 
 

DP träning i helgen

Änltigen var det svalare i helgen, iallafall igår söndag.
I lördags åkte vi iväg ganska tidigt för vi skulle inhandla BARF foder.
Åt en tidig lunch ute och sen satte vi fart...till att börja med köpte vi naturligtvis en hel del
filmer, vi är ju filmtokiga i princip och har nog i dagsläget ca 2000 DVD filmer bara hemma..
Efter det så blev det fika och sen inhandlandet av BARF Vaisto foder (Biologisk anpassad rå föda)
 
Väl hemma sen var det bara att sätta fart med tvätten, kan säga att det var en hög som även
fortsatte på söndagen, tack gode gud för tvättmaskin hemma. Skulle aldrig klara mig utan
en sån.
 
På söndags fm drog vi alltså ut i skogen, denna gång dags för Sam och Spike. Båda riktigt njöt
efter all värme som varit så fick dom verkligen använda hjärnan och även jobba. Vi körde DP
(Dog Parkour) Spike gillar att hoppa upp på saker även om det tar sin tid, man måste ju tänka:)
Men problemet är alltid att få han att stå. Men till slut fungerade det. Duktiga gammelgubben!
Sam som däremot inte alls gillat det, gjorde det direkt. Han hoppade upp och ställde sig i snygg pos.
Denna kille imponerar stort på mig!  Snart har han varit hos oss i 4 månader och redan anpassat
sig så otroligt fort, även i träning. Då ska man veta att han hade 0% i uppfostran och lydnad.
Det tar sig sakta men säkert....det värsta är hans tjuvande. Att gå på bordet och bara stjäla
är absoolut det sista man får göra hemma. men det tar sig. När man sitter och äter och iognerar
han totalt så har han förstått att det inet lönar sig att tigga. Men får han chansen så snor han direkt.
Hoppas nu att vi kommer igång ordentligt med all träning. Igår avslutade vi också med att besöka
vår äckliga Rastgård där det finns Agulity träningsredskap. Så vi testade. Spike vägrade.
Sam var lite fundersam men sen balanserade han riktigt bra upp och fick jättemycket beröm.
Tyvärr, så ogillar jag skarpt dessa rastgårdar och speciellt våran som är full med hundskit och
ciggfimpar trots att det finns papperskorgar och askkoppar. Äckliga människor helt enkelt!
 
 
 
Film Dog Parkour (DP)
 
Spike
 
Sam
 
Spike, livsnjutaren
 
Sam
 
Sam
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att ha en hund från HuH (Hundar Utan Hem)

Det diskuteras otroligt mycket om "gatuhundar" och att alla organisatiner är oseriösa och speciellt på Facebook.
Det är helt otroligt hur mycket arbetslösa människor det måste finnas som sitter där 24/7 och bara kritiserar
allt och alla, letar fel, och hänger ut folk. Kan tycka att det är OK om det verkligen finns bevis men inte annars
just pga hörsägen bara.
 
Att äga en "gatuhund" är fruktansvärt. Nu är inte Sam en "gatuhund" för det vet jag med bestämdhet, utan
han hamnade hos en dam pga olyckliga omständigheter. Alla organisationer är hemska och lurar alla.
Blir faktiskt jäkla trött på att läsa sånt! Finns förbannat många uppfödare som lurar sina valpköpare med.
Finns uppfödare som skiter totalt i sina valpar dom sålt med, finns nästan mer att hitta hos dom än hos en
del organisationer.
Jag har alltid ägt renrsaiga hundar, min första var en schäfer från en Kennel i Svanå. Då var schäfrarna friska och sunda och det kan man ju inte säga idag, har man tur hittar man en frisk schäfer som INTE ser ut som en "räka" i ryggen dessutom.
 
Nej, jag förespråkar verkligen inte blandrasavel, det är inte det jag vill komma till. Men man ska inte bli kallad "idiot" och "korkad" och fan och hans mormor av helt inkompetenta människor som inte vet ett dugg bara
för att man har en hund från ett annat land.
Jag har känt till Hundar Utan Hem i många herrans år, jag har följt dom. Jag har följt ägare till dom så jag
har mer än väl kollat upp mycket. Har en vän som också jobbar för dom, och är det någon jag litar
på så är det just hon!
 
Vi var ute efter en staffe, och vi visste verkligen vad vi ville ha. Men det finns alltid ett "men" med, antingen
så är hälsostatusen inte den perfekta eller så bor uppfödaren alldeles för långt bort.
Jag vill kunna komma på kennelträffar, jag vill känna att jag har min uppfödare nära mig och då
menar jag inom 10 mils avstånd. Man ska kunna åka fram och tillbaka på 1 dag om det är något speciellt.
Är det fel att tänka så?
Jag vill heller inte sitta med en 8 veckors valp kanske 100 mil på ett tåg då vi inte har bil, anser inte det särskilt lämpligt. Att springa ut och låta den göra sina behov på perongen då och då. nej, inget jag vill.
 
När man köper en hund från en Oganisation får man faktiskt göra lite själv. Man ska inte tro att man får
allt serverat på ett silverfat. Man kan ta reda på mycket om man bara vill. Det gjorde jag. Det får ta den tiden.
Gäller också att få en bra kontaktperson, och det märker man ganska snart om det finns en gnutta ärlighet
hos vederbörande. För allt kan inte vara 100% positivt.
Men vi, ja just vi, hade tur. Vi fick en Guldkille. Vi hade också fått höra det av vår kontaktperson att damen han var hos gillade han jättemycket, han gick bra ihop med andra hundar och var lugn och sansad.
Allt stämde.
Visst har han sina sidor, men det är bara när vi möter andra hundar, det kan jag ta, det kan vi jobba med. Allt handlar faktiskt om hur jag reagerar i just sådana situationer. Det är jag som måste tänka ett steg före.
 
Jag vet genom andra att det "sticker" i ögonen att just vi fick en fin staffekille och att han är just fin, det har vi fått höra mycket, och det gör en faktsikt stolt! Tänk att denna adopterade hund är både mentalt stabil och fin dessutom, måste kännas föbannat hårt hos en del.
 
Men jag kan också helt ärligt erkänna, att jag skulle ALDRIG skaffa en hund från Spanien eller Rumänien och sådana länder. Där finns ingen som helst kontroll. En del har tur. Många hundar har kommit och sedan visat sig vara väldigt sjuka. Allt från hjärtproblem till svåra hudsjukdomar eller helt andra problem. Falska vetrinärintyg.
 
Sam kommer från Irland. Där finns inga sjukdomar som är farligare än här, det är i stort sett samma.
Men situationen på Irland är helt annorlunda. Hos oseriösa ägare tröttnar man ofta på dessa hundar när dom kommer upp i 2 års åldern. Man gör sig helt enkelt lätt av med dom då. Dom hamnar på Pounds eller Kennel.
Där utreder man hundarna. Man går igenom deras mentalitet och ser om dom kan umgås med andra hundar och barn, familjer osv...och det är dom hundarna man försöker hitta hem åt. En del måste tyvärr avlivas som kanske inte följer kriterierna. Och det kan jag tycka är helt rätt. Aggresiva hundar som inte äns kan bo i en familj kan vara svåra att hitta hem åt.
 
Det beror också helt på kontaktpersonen, hur pass engagerad denne är. Man kollas upp strigt med hembesök och värderas därefter. Vissa kanske inte fått hembesök men då har det funnits referenser eller så är helt enkelt denna kontaktperson inte riktigt engagerad och då naturligtvis kan en hund hamna fel.
Det kan det även från uppfödare med göra. Finns uppfödare som föder kull på kull och säljer fort, allt för att få in pengarna, och då spelar det ingen roll vem man säljer till.
 
Fördelen med att köpa renrasigt är att du kan kolla tillbaka i linjerna, du kan ta reda på hälsostausen och du har mera trygghet. Men det finns inget 100% säkert. Alla hundar kan bli sjuka, tyvärr.
 Idag inom min ras, just Staffordshire Bullterrier dyker det upp mer och mer allergier, mycket mörkas. Det är nog banne mig det värsta man kan utsättas för. Jag vet, vi har en allergi fralla. Men vi gör allt för honom och har en underbar uppfödare som finns där.
 
Att vara påläst och kunna sin sak är aldrig fel, man köper inte en hund för att den är söt.
Vad ska jag ha hunden till, vad förväntar jag mig...många frågor. En hund i fel ägares händer den blir oftast därefter, och framför allt, ingen ägare är heller perfekt.. Jag vill inte ha en perfekt hund själv, jag vill ha en hund som får vara hund. En lycklig hund har lyckliga ägare. Det ska helt enkelt vara roligt att ha hund!
 
Att tänka på när man adopterar är också att inte ha för höga krav i början. Ta korta promenader, låt hunden få  känna sig för. Har du andra hundar så låt dom vara isär i början med tex kompostgaller så dom kan se och nosa på varandra. Se också till att ev göra ett vetrinärsbesök bara för att vara säker.
 
Att lyssna på hörsägen är totalt fel, bilda din egna uppfattning först. Går du i tankarna att adoptera en hund, tänk noga igenom vad för ras du vill ha.
Hundar Utan Hem har sin dag den 23/8 i Hagaparken, Solna. Ta tillfället i akt och besök dom, ställ frågor, träffa hundar. Det är just DÅ du ser sanningen och du får också den RÄTTA sanningen.
 
Själv har jag varit i kontakt med flera som har just staffar från Irland och HuH och alla är mer än supernöjda.
Lugna och stabila hundar. För vem vill igentligen ha en aggressiv hund???
 
Det är inget "finare" att ha en hund från en Kennel, som en del anser, men däremot kan du se linjerna tillbaka som jag skrev tidigare. Vet flera som fått sjuka hundar och är det värt det priset alla ggr? Sen då en uppfödare som inte äns tror på det du säger?
 
Vi är mer än nöjda över vår Sam, denna fantastiska kille som ingen ville ha och bara skickades iväg, hur kan man bara göra en sån sak? Men det är väl som här, när det är jobbigt kommer alla utrsäkter, helt plötsligt har hela familjen fått allergi, eller så ska man ha barn...då är det bara att "beckna" iväg hunden.....TRAGISKA MÄNNISKOR!!!!
 
Sam vilar
 
Vem kan motstå denna snygging
 

Semestern är över!!!!

Så var man då tillbaka till arbetet efter 4 veckors härlig ledighet.
Vi kan defenetivt inte klaga på vädret, enormt soligt och varmt och
tempen har legat runt 30 grader konstant här hemma, för att inte tala
om inomhus! Under alla dessa veckor har vi knappt kunnat utföra aktiviteter
med hundarna just pga värmen. Det har blivit enstaka sena kvällar när det blivit
lite svalare. Det märks nu på hundarna.
 
Har kollat in massa diskutioner på FB ang hundar förstås, det har handlat om allergier och även
oseriösa uppfödare. Finns delade åsikter om allt och det är ju bra.
Men vad är en sseriös uppfödare? Ja enligt mig och många är det en uppfödare som tar
sitt ansvar, står för sin avel och kan tala om vad som gick snett. Som verkligen stöttar sina
valpköpare.
Sen läser man om allergier, då blir jag mörkrädd. Många uppfödare som verkligen förnekar att
det finns, hur fasiken kan man säga som uppfödare att en valpköpare ljuger!!
Påstå att man ska visa upp alla papper... Nej, det finns inget krav att göra det alls.
Men att man inte äns har kunskapen i avel har vi förstått. Det handlar faktiskt inte att bara se
"mamman och pappans" linjer, det handlar om att se väldigt långt tillbaka i linjerna. Hur många engagerar
sig i det?
 
Att läsa hur många hundar som faktiskt får somna in på just allergier är inget roligt, men jag förstår.
Vi delar alla olika åsikter om det. Jag skulle inte heller vilja att Arnold levde på kortsion hela sitt
resterande liv och få biverkningar som faktiskt kan komma och som jag har läst bara för att hålla han vid liv.
Självklart skulle jag kunna testa det men det är inget alternativ för mig.
 
Vem avgör om min hund ska få somna in? Det gör jag själv och det tillsammans med min vetrinär.
När det går så långt att en hund biter sönder sig totalt och blöder och även biter sönder annat så
plågas den. Men....självklart ska man ha gjrt massa innan. Och det tar en djävulsk tid.
 
Arnold har fått sin klåda tillbaka, och jag tror att det har med värmen och den höga luftfuktigheten.
Jag har börjat tillsätta kalk i maten igen, och det tar tid. kan ta flera månader igen innan det fungerar.
Men jag kan hjälpa honom. Jag smörjer även med Silverlotion och sätter på ett linne och så får han
duschas mellan varven med speciella schampon.
Att leva med en allergi hund tar mycket energi från en och är ett otroligt jobb man lägger ner.
Jag är tacksam över att ha en förstående uppfödare som inte misstror en.
 
Men diskutionerna handlar inte bara om det, utan mycket om just oseriösa uppfödare. Ja det finns nog en hel
del som mörkar sanningen. Inom just min ras, SBT (staffar) så har det diskuterats mycket och jag finner det
intressant för jag blir faktiskt rädd om det är så vi ska se hur det avlas framöver. Jag förstår verkligen dom som lägger ner hela sin själ på att avla på friska och sunda hundar och sen kommer dom som avlar på både
dåliga höfter och pålagringar/ dålig mentalitet och allergier. I mina ögon skulle dom uteslutas. Sen att avla kull på kull då kan
man ju även fundera på har man tänkt igenom denna parning och kollat linjerna tillbaka eller är det bara en snygg hund som jag verkligen vill para med? Ja, dom finns nog dom med. För varför måste jag ta massa
kullar på 1 år? Är det av ekonomiskt intresse eller? Många frågor. Men diskutionerna har varit enormt
intressanta och för en gång skull har jag tycket det varit bra att vissa medlemmar vågat stå upp och skrivit
vad dom anser. Många har diskuterat mentaliteten. Den är jäkla viktigt. Det vet jag av egen erfarenhet.
En hund som är både osäker och har ett aggresivt beteende mår inte bra.
Jag tänker inte försvara vårat nytillskott i familjen av samma ras (Sam), men han är en GULD kille. Lugn och en mentalitet som ingen av våra andra 3 hundar har. Arnold jämför jag inte med då han är en fralla och
orädd på alla sätt och vis. Att Sam kommer från HuH på Irland retar säkert en del och för att vi fick detta guldkorn. Dessutom har jag en enormt bra kontakt med min kontaktperson. Jag skulle INTE tveka att ta en hund därifrån igen, men det gäller också att ta reda på all info man kan själv innan. Man får inget serverat
på ett silverfat om man tror det. sen struntar vi fullkomligt i vad andra tycker, våra hundar, vårat liv!!!
 
Nu tycker jag Rasklubbarna skulle jobba för att ställa högre krav på att få avla, för när man ser att
min ras håller på att gå käppt rakt och helsicke är det inte roligt. Det är VI valpköpare och hunden som till slut får lida för oseriösa uppfödare!!!
 
Vill också tillägga att även om man är en seriös uppfödare kan det gå snett, men då tar man sitt ansvar.
 
Kan tillägga att jag har valt att lämna SKK.
 
Sam och Arnold, som ler och långhalm tillsammans
 
 
Sessan Inga myser hos husse
 
1:a franska flygplanet som anlände igår 5/8 för att hjälpa till att släcka skogsbranden.
Vill man följa allt så kan man det här:
 
 
 
 
 
 
 
 

Semestern närmar sig sitt slut...

Tänk vad 4 veckor kan gå fort!! Nästa vecka kvar och sedan väntar 1 års arbete igen! Ja, jag är ju inte borta och ledig så mycket under året som en del andra. Många spar och tar 1 vecka på höst eller vinter, men jag jobbar.
Så att få vila sig dessa 4 vckor tycker jag att man är mer än väl förtjänt.
 
Vi har just nu en otroligt fin och varm sommar. Över 30 grader och det är en hetta utan dess like. Men man ska inte klaga. Men vi som äter mediciner och äldre kanske inte alla ggr mår så bra uttav det. Och framför allt inte våra djur. Här hemma går det relativt bra, men man kan ju inte träna hundarna något under dags tid.
 
Semestern börjar ju givade som alltid, Arnold fick operera bort en klokapsel. Den har nu läkt och en ny
klo är på väg, svart. Imorgon ska jag till tandläkaren, fick en akut tid, en bakre tand som lagningen (tror jag)
håller på att släppa, blir säkert en Krona. Kostar 7-8000:-, har jag tur blir det en rotfyllnig och då landar man på
mellan 3-4000:- om det går bra som sist. Det är ALLTID något inför mina semestrar...förra året fick Inga opereras 2 ggr mitt i varmaste juli första operationen som sedan visades med komplikationer. Kanske bästa att inte ha
semester utan ta en vecka då o då?
 
Hur går det för Samson här? Ja, som ni vet så kom han den 17/4 och har anpassat sig mer än väl. Han och arnold är idag som ler och långhalm, Spike går bra ihop med han också, men Inga är inte pålitlig då hon ett par ggr till har flygit på han, men då har vi kunnat styra av det genom att vi varit beredda. Dom hålls separerade och det går jättebra. Att nosa genom komposgaller går minsann bra och även ute. Men INNE blir det tvärstopp. Vad säger man....hon är inte en tik för ro skull:))
 
Samson och arnold har fått lära sig att sova i sängen med oss. Vi varvar. Samson är så trygg i sig själv, han bara anpassar sig. Han somnar med sitt huvud på någon av våra kuddar tillsammans med oss och så vaknar man också.
Ute är det lite jobbigare. Han hoppar och ska kram till hundar, och småhundar som skäller i ett då blir han mera hoppigare. Han kan iblnad uppföra sig bättre och jag jobbar ideligen med det. Har blivit en vana.
 
På lördag den 26/7 ska jag in på Magnetröntgen. Då tar dom hela mig, trots det är benen denna gång som ska kollas vad som skett, Har ingen styrka i högra benet och bortdomningar och smärta när jag ska sova. Därför kollar dom även om ländryggen blivit sämre också och att benen tagit stryk. Sedan får vi utgå från vad vi ska göra.
 
Ikväll tänkte jag köra ensamtid med Inga i skogen, hon behöver ensamhet med mig eller någon av oss ibland, det är då hon fungerar som bäst. Henne kan man ha lös utan koppel för hon går fot hela tiden och kopplas vid möten.Men nu har jag henne kopplad iallafall. Så mycket löst springandes underliga hundar här och dom litar jag inte ett dugg på.
 
Ha en fortsatt fin semester och sommar alla! Var försiktiga med solen och värmen.
 
 
 
 
 
 
 
På besök hos grannen och finaste Clifford
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

♥Grattis älskade Inga på din 5-års dag♥

Semestern börjar närma sig även om man inte kan tror det. Vi har haft en rätt kall midsommar
och även kalla nätter. Men det har inte gått någon nöd på mig, jag har njutit av ledigheten mer än väl.
 
Det är ganska stressigt på jobbet just nu då jag är helt själv på IT-avdelningen, men det går rätt bra
ändå. Det mesta löser sig alltid.
Blir ändå på sätt och vis en kortare vecka. Imorgon ska jag vara tidigt hos läkaren, och på torsdag ska
jag sluta tidigare och till frissan, sen fredag slutar jag redan till lunch.
 
Hur är det med hundarna då? Jo, det är bara bra, Inga löper för fullt och det märks. Hon vill bara
ha kul nu, och det är förstås Spike som råkar illa ut, han får som sagt inte en lugn minut.
Spike, han börjar bli gammal och vill helst vara för sig själv. Finaste snällaste Spike.
 
Arnold mår utmärkt, operationen av klokapseln har gått bra och jag tror mig kunna känna att en
ny redan är på väg. Han har skött allting jättebra.
 
Samson, han är en guld kille, lugn och fin, lite lik Spike i sättet. Men jag har för första gången sen han
kom till oss (17/4) sett han få bullfnatt inne 1 gång. Annars är han cool lugn, man märker knappt av han.
Däremot är han inte alltid rolig ute, hundmöten blir han lite galen och ska verkligen fram. I början
undvek jag verkligen alla hundar, för han är stark. Men sedan insåg jag att det verkligen inte lönar sig
att jag blir stressad själv av detta utan jag försöker antingen avleda eller så bryr jag mig inte alls och bara går.
Jag försöker också i den mån det går att inte ha stelt koppel utan mera slappt.
 Han vill bara fram, men det tillåter inte jag, jag tillåter inte huvudtaget att han hälsar på någon okänd hund
då jag inte vet hur han skulle reagera. Han har hälsat, men då har jag gått med dessa hundar så han
känt av dom först. Han är också ett riktigt matvrak och man kan inte ha något framme för så snor han det,
och äter vi så skulle han mer än väl själa det också om han kommer åt, och jag kan verkligen inte låta bli att
skratta då, för han måste samtidigt "prata" och ger ifrån sig ett underligt ljud.
Jag älskar att träna denna hund, för varje gång är en utmaning med han. Och är det något jag lärt mig
så är det att allt tar sin tid, man behöver inte få den perfektaste hunden på nolltid som många måste.
Jag tror inte alls på det, det kan många gånger bli så fel. Vi ställer för höga krav på våra hundar och jag vet igentligen inte varför? Är vi rädda vad andra ska tycka? Lite som: "Titta den där tjejen med den där kamphunden hon kan inte äns ha pli på han"!. Lägg av...då ska du ha en golvmopp till hund istället, eller kanske ingen hund alls. Jag tycker att man ska träna sin hund i lugn takt, gärn agå kurs om man är osäker, men det är inte alltid det hjälper. En hundmöteskurs om man har problem med möten är OK, men det betyder inte att det blir bra efteråt.
Ta det som en rolig träning tillsammans...ta det lugnt...prata lugnt...belöna vid rätt och backa vid fel. Ha inte så förbannat höga krav på hunden...det är en hund och inget annat. Ta den tid det behöver så kommer allt gå bra eller bli bättre.
Någon som jag följer starkt på nätet är en tjej, en fantastisk tjej. Hon hjälper hundar och har även egna hundar.
Hon jobbar perfekt enligt mig och hennes tänk har hjälpt mig otroligt mycket på kort tid. Jag tar till mig det jag läser. Vill dela med mig lite om en jättebra text hon skrivit...och det stämmer så otroligt mycket som många
borde ta till sig istället för att bara ställa krav:

Aktivering - vad innebär det för dig? Hur många av dom fyra hundarna i videon aktiveras? Det pratas mycket om aktivering och vi har ganska höga krav på oss själva när det gäller att aktivera sin hund. Dom kraven skapar ofta dåligt samvete... hos människan och det vinner ingen på.   - Idag var vi på hundfik, men min hund aktiverades inte för han låg i soffan hela tiden....... (Den hunden aktiverades garanterat ändå genom allt den såg, doftade och hörde). - idag har vi bara åkt bil så jag har inte aktiverat min hund....... (Hunden upplever otroligt mycket under en biltur. Och dom hundar som verkar lugna i bilen jobbar ibland hårt med sig sjökva och en inre stress vilket ör en slitsam "aktivering". - idag har vi haft främmande hemma och jag mår lite dåligt över att jag inte aktiverat min hund...... (Den hunden har antagligen jobbat mycket med möten, intryck och känslor även om du kännt som att den bara legat och slappat.) Det sker saker hela dagarna som är aktivering, så fundera lite på hur mycket din hund egentligen aktiveras. Sen finns det olika aktivering som är olika bra för alla. Det är väldigt individuellt vad just din hund skulle må bra av och det behovet kan ändras med tiden. Så lär känna din hund, försök se när den behöver riktig vila, vettig aktivering eller när det räcker bra med dagens intryck.(Hundpensionat Naturtassen)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En underbar ledighet med massa aktiviteter

Så har ytterligare en helg gått och hela tiden närmar det sig en semester som jag
verkligen längtar efter. Knappt varit ledig något alls mer än den ledighet man har rätt till.
 
Så har man varit lite ledig igen, hela 3 dgr, riktigt skönt. Har fått massa gjort hemma som
man dragit sig för att ta tag i. Lite är kvar, men det får vi ta då och då.
 
Det har blivit en hel del hundträning. Sam har fått börja "skvallerträna" och det har fungerat jättebra.
Har märkt att han gillar absolut inte människor som är högljudda då reagerar han starkt.
Vi har varit en hel del i skogen och jag märker hur han riktigt njuter av det. Jag låter han få gå
som han själv vill, kopplad förstås. Skulle jag ha han lös så skulle han jaga vilt direkt.
Han var jätteduktig i helgen då vi körde lite balansövningar, något som han absolut inte gillar
men efter skvallerträningen så var han genast med på noterna och vi gjorde det hela lite roligt.
 
Vi har också låtit Inga och Sam setat nära varandra. Bad Inga och Sam att sitta och väntade
tills jag såg att det var OK. Det fungerade jättebra. Ute går dom tillsammans och Inga vill gärna
komma nära han mellan varven och då och då blir det en liten nospuss. Men ...jag litar inte
100% på henne, för hon kan vara falsk. Och då blir jag spänd.
När jag tränar henne och Sam tillsammans, måste jag vara totalt avslappnad, annars blir det bara fel.
Och nu går det bara bättre och bättre. Vi jobbar med dom 2 i lagom lugn takt, ingen stress, inget MÅSTE
att dom ska vara i samma rum, allt får ha sin gilla gång och jobbar man lugnt och avspänt så tror jag
mer man får stabilitet.
 
Att Spike börjar bli gammal är svårt att förstå, i och för sig blir han nu 7 år. Hans mamma blev inte äldre.
Hon fick massa knölar på huden och fick somna in. Vi har upptäckt att Spike börjat få något konstigt
på ryggen. Jag vill inte tro något sådant, han är VÅR kille han har så många år kvar att njuta av livet.
Men nu börjar han dra sig undan, t.om från Inga, han vill vara för sig själv när han inte gosar med
oss. Våran älskade kille, vårat allt.
 
Tror Sam är en liten kopia av Spike, den lugna harmoniska. Hoppas verkligen på det. Inga behöver en trygghet
och jag kan nästan se lite av att hon söker sig till han nu. Vi jobbar som sagt vidare och det får ta den tid
det tar.
 
Arnold är nu inne på sina sista dagar med bandage. Jag kommer nog låta han få ha det en tid till,
vill inte låta något hända igen. Men han har varit duktig med sin tratt, dock tar vi av den mellan varven när
vi har koll på han, då njuter han!
Han kommer att få vila utan längre promenade veckan ut.
I helgen tar vi med oss hundarna till Erikslund. Vi ska köpa mera Musch. Blir lagom promenad
så blir dom lite trötta efter det.
 
Snart är det dags för Connys födelsedag, han fyller jämt. Blir inget speciellt, men något ska
det bli. Vet vad han vill ha iallafall;)
 
Imorgon blir det en lång dag på jobbet. Upp kl 5.00 och till jobbet, kör till kl 13. Sen ska vi ut
på Lövudden och ha kvartalsmöte med kvällsaktivitet/grillning till kl 22. Hoppas på relativt bra
väder och bra eftermiddag/kväll. Dock kommer jag sakna mina älsklingar hemma, det gör jag alltid
så fort jag är borta. Jag är en hemma människa och älskar min familj♥
 
Ha en bra dag, och njut av solen ni som har den, själv får jag bara se den genom fönstret på jobbet!
 
 
 
 
 
 
 
 
Samson och Inga

Alltid är det något...

Veckorna bara flyger iväg, vet inte riktigt vart tiden tar vägen, men fort går den.
Snart är det semester, går i juli men jobbar 1:a veckan. Ska bli riktigt skönt.
Har varit enormt mycket och stressigt på jobbet den sista tiden. Men så är det väl
inom IT världen. Man ska serva alla. Man försöker så gott man kan.
 
I helgen som var blev det en hel del i skogen, jag verkligen njuter då. Hundarna också.
Vanliga promenader går vi med alla, men när jag är själv tar jag bara Samson just nu med mig.
Hundmöten är det jag jobbar mycket med nu och ögonkontakt. Har märkt att Samson reagerar starkt på
små skällande hundar, och dom har vi massor av här. Jättejobbiga! Men inte så att han gör utfall eller så
utan bara vill fram o heja. Men det tillåter inte jag. Det är något man måste jobba med. Och tyvärr
så glömmer jag att ta med något gott nästan varje gång så jag kan avleda han. Men istället så ställer jag
mig framför honom en bit och det brukar i dom flesta fall gå bra om inte mötande hund gör utfall.
 
Att be han sitta ute är jäkla jobbigt, då måste jag verkligen ha godis med mig. Det är något jag tror han
aldrig lärt sig huvudtaget. Att sitta och ligga hör inte till hans vanligheter. Det får man jobba med också.
Men just nu tycker jag hundmöten är prioritering. Men för övrigt är han absolut klockren i det mesta.
En lugn och stabil kille.
 
För ett par dagar sen kom vi hem och såg att Arnold blödde. Då såg vi att tassen var nerblodad.
Jag verkligen hatar blod. Usch! Såg då att hans klo på sporren var av och pulpan blottade sig.
"klobrott på sporren fram". Vi fick aldrig stopp på blodet, så det blev ingen rolig natt. Men Conny
var med han hela tiden själv så att jag fick sova och dom andra hundarna fick inte vara där. Jag skulle
ju upp kl 5 och jobba. Men den natten blev det inte mycket sömn, för självklart vaknade jag och va orolig.
 
På morgonen dagen efter ringde jag direkt vetrinären men då hade blodet avtagit och allt såg stabilt ut.
Han var som vanligt, och tur nog så har vi flera "trattar" hemma. Så den hade han fått ha på sig.
Det fanns ingen tid på måndagen, dom hade fullt upp och genom att det var själva sporren så var
det inget direkt akut för den belastar han ju inte direkt. Så igår tisdag, fick vi tid på morgonen.
 
Dom tog in han för operation. Söva.
Kl 15 fick hämta han, och vetrinären berättade att dom tagit bort allt och att en ny sen kommer att växa ut.
Den hade varit missbildad och det syntes även i själva "roten". Ganska vanligt. Och jag har ju jämt sett
att den liksom ser väldigt konstig ut, liksom 2 klor som växer samman. svårt att förklara, den har varit
tjock och växt innåt ihop med "sporren" på något vis. Alltid varit extra problem med att klippa den.
 
Det var iallafall en glad Arnold som kom till oss i besökrummet. Han ville genast gosa. Och det hade han tydligen velat direkt när han vaknade upp från narkosen också. Lilla gräddbakelsen♥
 
Han var otroligt trött hemma sen och vi lät han vara. Vi gav han lite mat och det ville han genast ha. Och
behöll maten också. Sam och Arnold fick vara med oss medans Inga och Spike fick vara i sängen och mysa.
Och det gick så bra så.
Imorse väckte Arnold mig med att tala om att han ville kissa. Och så den obligatoriska morgon pussen
han alltid ska ge. Han är så go denna kille, trots sin envishet.
 
Vi får hoppas att detta nu läker bra, men redan efter 1 vecka ska man kunna ta bort bandaget för då ska
allt ha stabiliterat sig och det ska man själv kunna se också. Imorse fick han smärtstillande
så han ksa klara sig. Men han verkar inte lida för han går som vanligt. När arnold har ont brukar
han alltid skaka lite. Så man kan lätt se om han har värk. Men han får som sagt vila nu.
Och bandaget ska bara bytas varannan dag, men inget större jobb, det är så lätt att fixa.
Vi fick ju med alla tillbehör också, dom är så snälla hos vår vetrinär.
Men hade ändå ett ärende ner till stan efteråt så jag passade på att gå in på apoteket och fylla på
vårat "Hundapotek" så vi har hemma, för en olycka kan ju komma så lätt har vi märkt.
Så, ingen träning för Arnolds del på ett tag. Hur ska han överleva detta:))
 
Nu ser jag bara fram mot semestern, med olika aktiviteter. Ev blir det en tur till vår vän i Stockholm som
också har en hund från Irland, vore riktigt skoj.
 
Ha det riktigt bra alla och njut nu av ledigheten som kommer till helgen!
 
 
 
Sam äter desperat av gräset
 
 
Normal promenad med Sam
 
Så här såg de ut innan vi varit hos vetrinären
 
Kom igen matte och husse, vill ju komma till vetrinären nuuuuu....
 
Framme hos våran underbara vetrinär
 
Hemma efter operation, en aning trött och med smärtstillande
 
Fina omtänksamma Samson "Sam"
 
Sam på en helt vanlig skogspromenad i helgen som var
 
Så här somnade jag och vaknade jag tillsammans med Sam
 
 
 
 
 
 
 
 

Underbara sommar...

Det går alldeles för långt mellan varven då jag skriver. Men jag har oftast
fullt upp. Både på jobbet och privat.
Har varit på kurs med jobbet i Power Point 2013 förra veckan i 2 dgr.
Riktigt bra kurs var det med en bra kursledare. Vi gick även igenom retorik
och det tyckte jag var det mest givande:)
Så igår hade vi den årliga IT konferensen på stan. Den var faktiskt urdålig.
Kan inte gå in på närmare saker om varför eftersom det är sekretessbelagt
men mycket var gammalt. Så det kändes i stort sett att man satt av en heldag.
 
I helgen som var hade jag alla hundar själv då sambon var hos en god vän.
Det gick suverränt. På lördagen träffade jag min goa väninna och vi gick en riktigt
lång promenad varvade med balansövningar och passivitetsträning. Det var Sam som
fick följa med. Träna rmycket med han just nu ensam för att han också är ny. Och jag
kan inte träna flera samtidigt för min rygg. Clifford, väninnans hund var jätteduktig
med balansövningarna, riktigt kul att se, medans Sam inte riktigt gillar det, men det kan bero
på hans osmidighet. Så jag tvingar han absolut inte mer än om han vill.  Att tvinga en
hund leder ingenstans. Men fick ett par bra saker åt han att göra som han gick med på.
När det gäller passivitet och Sam så behöver jag faktiskt inte träna det alls, han är hur cool lugn
som helst, han är helt enkelt underbar och det är man inte van vid. Han liksom bara finns.
Visst har han förändrats sen han kom. Då han kom brydde han sig inte i folk eller hundar alls.
Nu vill han gärna fram men det är olika. Vissa hundar skiter han fullkomligt i, dom ser han
inte äns, medans vissa vill han gärna fram till, men lyssnar direkt.
 
Blir riktigt förbannad när folk skriver att hundar man tar från organisationer är skithundar,
hundar som är aggressiva och gud vet allt. Ja, dom finns säkert. Men jag vet att
där vi tog ifrån kontrolleras hundarna idag väldigt strigt. Inga hundar som visar
aggressivitet får äns leva och kommer framför allt inte till någon ägare i Sverige,
Rent "BULLSHIT" snack från okunniga människor. Kanske har varit så förr, men idag är
det faktiskt utbildade tjejer som jobbar med dessa hundar, det är inga som jag eller du.
Ta Sam, han har bättre mentalitet än dom andra 3 vi har, lugn och stabil och trygg. JAg
var förberedd att få jobba så jag skulle slita håret av mig, så var inte fallet.
Jag har även fått kontakt med andra som tagit hundar (amstaff och staffmixar) från
samma ställe, och alla säger dom samma sak. Lugna och stabila hundar och dom har
även småbarn. Fördomar finns det alltid, men det är väl pga okunskap många ggr. Man ska inte
döma ut alla utan veta och varit med om saker själv. Hörsägen är hörsägen och alla kan
"koka" ihop  en historia vilket är väldigt vanligt iaf på FB.
Problem hundar finsn överallt, även från Kennlar. Jag lever med en dagligen. Det är inte lätt
varken för oss eller vår omgivning.
Men med Sam går det så jäkla bra att jag faktiskt undrar om det är sant. Och det är kul!
Alla hundar ute på promenader går riktigt bra. Att det är Inga som leder flocken
behöver jag inte påminna om:)) Hon ser hela tiden att alla är med. Och vid sin sida har
hon alltid Sam, allt för att träna dom tillsammans. Även om det är ute.
 
Ser fram mot semestern så otroligt mycket. Vi tar med oss hundar dit vi kommer åka
och det kommer bli trevligt. Även kommer vi ha hundvakt och bara träna Sam att få åka
själv. Blandad kompott kommer det bli.
Ha det så bra tills vi hörs nästa gång!
 
Vär härligt lummiga gräsmatta utanför oss
 
Goa Sam
 
Promenad vy till jobbet
 
Finaste lilla Clifford
 
BARF vaisto har vi börjat med
 
Balansträning för Sam vid hamnen
 
Passade på att ta en "selfie" när jag gick till jobbet
 
 
 
 
 
 
 
 

En fantastisk helg är slut!!

 
En fanstastisk helg är slut och en ny vecka.
Jag är riktigt glad hur bra allt gått i helgen, över förväntan.
Det tar sig sakta men säkert, men jag ger aldrig upp.
 
I lördags skulle jag lämna in en jacka som skomakaren fixade relativt snabbt.
Under tiden gick vi runt på stan. Vi åkte rulltrappor och det gick suverränt bra, då Sam
inte är specielt van och inte Inga heller. Inga var med oss i lördags hela dagen.
Vi var ner till Stadsparken och satt med massa liv och rörelse då det var banraktiviteter där.
Vad det gäller Sam så bekommer det han inte ett dugg, han bryr sig inte, förutom
när han ser boll liknande saker, då vill han gärna vara med och leka, det har vi
upptäckt. Och barn....alla dess barn..där vill han gärna vara.
Inga hon har lite problem ännu att koppla av, hon ska ha 100% koll på allt och alla.
Lite gnäll bistår hon gärna med, men passivitetsträning är jättebra.
Finns en vatten modul där, och där fick hon hoppa upp och ner många ggr coh
det gillade hon. Folk som såg oss skrattade, antingen tyckte dom det var roligt
eller så trodde dom vi var galna. Men vad gör det! Vi hade superkul tillsammans.
Sam, ja denna Sam, han liksom bara existerar, han stod där bredvid husse och bara var.
Hoppa när man måste är inte hans direkta grej, troligtvis för han är lite klumpig
av sig. Han hoppar bara när han måste och när han själv vill.
Vi gick tillbaka genom stan för att hämta min jacka, Conny stannade ute med båda.
INTE ett ord från Inga som annars gnäller och t.om kan skrika på sitt eget döv sätt, och
då låter det som hon blir misshandlad kan jag lova:) Hon satt där fint och bara
vänta och tittade åt mitt håll. Lilla goa underbara "Sessan".
Sen gick vi hem och när vi väl kom hem var det 2 st hundar som sov nästan resten av eftermiddagen/kvällen.
Men en sen kvällspromenad för alla gjorde vi och den var underbar.
 
Igår, Söndag fick Arnold följa med, och då gick vi och handlade. Sam och Arnold, dom verkar
trivas galant ihop. Arnold vill gärna och hela tiden vara nära Sam och få pussas och nosas.
Men vi håller lite distans, då Arnold gärna vill "jucka" och nosa stjärten, det är
något vi absolut inte tillåter då han blir uppstressad och kan påverka Sam.
Vatten paus och passivitet ingick även idag. Sam är cool lugn och Arnold skötte
sig bra han med. Han lyder när man säger till han.
 
Även idag var det 2 trötta hundar som somnade som klubbade sälar, så skönt.
Ja, Spike han får sitt ändå, han börjar nu bli en gammal gubbe och bara anpassar sig.
Ibland kommer jag på mig själv att jag vill inte han ska bli gammal. Jag vill han ska vara
vår unga Spike och alltid finnas med oss, denna underbara hund. Ser att Sam är mycket
lik Spike i sättet, det lugna fina mentala. Jag fösstår bättre nu när folk
pratar om mentalt stabila hundar. Det är oerhört viktigt! En ostabil hund mentalt kan vara
svår att lita på, och tror mig, jag vet.

Har inte släppt ihop Inga med Sam, för jag är INTE redo men det kommer.
Har fått suveräna tips, och dom delar jag görna med mig då jag vet
flera med samma problem.
Ha dom i rummet med koppel. Och visa klart och tydligt om Inga skulle morra
att det är inte godkänt, man morrar inte, då åker man ner från soffan och till golvet.
Att träna så flera ggr och det kan ta tid, Inga är ingen hund man kan lita på
då hon är så osäker. Ute går jättebra, det går superbra nu skulle jag vilja påstå.
Eftersom Inga är så "mammig" är det jag som måste ta hennes plats när det gäller hennes
dominanta sätt mot Arnold. Det är JAG som ska bestämma och INTE hon. Jag tar helt enkelt
hennes roll, fast på ett positivit sätt. Det är INTE OK att morra och hugga efter någon eller något.
Det här ska gå, oavsett om det tar tid, men idag känns det betydligt bättre än förut. Jag börjar lita på mig själv
och rädslan börjar sakta men säkert tyna bort.
Nu när vi ska gå ut kopplar vi dom alla tillsammans. Ingen hund har brytt sig. Det är som
att dom lever ihop och accepterar det.
Det får absolut ta den tid det tar och vad andra anser det skiter jag fullkomligt i om jag
ska vara ärlig. Jag fick exakt samma tips från 2 underbara vänner och dom
är dom jag litar på och det har lyckats hittills. Älskar er! Ni vet vilka ni är♥♥
 
Nu är det jobb....denna vecka blir kort på jobbet, för det är kurser. Börjar redan onsdag eftermiddag
då jag har uppföljning på "Feldenkraisen" sedan kurs med jobbet torsdag och fredag på stan.
Ska bli riktigt kul och jag ser fram mot det!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det börjar ta sig...

Det har varit en jättebra helg efter en mycket stressad vecka på jobbet.
I fredags efter jobbet tog jag med mig "Sam" ut och han var en riktig guldklimp
på den promenaden. Det är lite olika, men det får man ta och backa i träningen.
 
I lördags var jag iväg och köpte en mindre hink med Standardt Vild för att testa om det
vore något för Sam och det gick i utan att han tänkte. Även för dom andra 3 hundarna.
En säck på 12 kg kostar 629:-, inte billigt men det är ett bra foder. Köpte också Musch,
en påse för att testa med ren i. Och först gick han runt matskålen som en varg jagar sitt byte,
det var riktigt roligt att se, men jag tänkte samtidigt, ahaaa, detta gillar han inte, men det var
ju något nytt för han, så efter ett par min så smällde han i sig köttbullarna.
Detta ska Sam få 1 gång per dag, och får då ca 6 köttbullar. En påse kostar 50:-
även det ganska dyrt men väl värt varje krona skulle jag tro. Så nu ska jag köpa både Vilt
och Musch.
 
Efter det var jag till Biltema för att köpa lite saker till kompostgallren för att fästa ihop dom.
Hittade det jag skulle ha direkt, köpte även en klicker till, men den är inte alls lika bra som
den vi har, men duger åt mig ett tag.
 
Sen bar jag iväg till Maxi för att handla, var jättelänge sen jag var där. Men det blev en hel del.
 
Kom hem och tog med mig Sam ut på träning.
Kvällen blev att koppla av i soffan och se film med pizza. Riktigt skönt och så en sen kvällspromenad.
 
Igår (söndag) träffade vi vår goa vän Monkan och Cliffen och vi gick till Djäkneberget, det var Cliffen
och Sam´s första dejt och det gick jättebra. Dom nosade på varandra och gick sen vidare.
Vi tränade hundmöten då vi mötte flera stycken och jag tyckte det gick jättebra. Duktiga hundar.
Sen från Djäkneberget och ner på stan, och där var dom exemplariska och bra för Sam, då det var
hans första gång i stan, mycket människor, och några ville han hälsa på, men med ett klick så förstod
han att det fick han inte.
Vi åkte även rulltrappa, vilket Sam inte gjort tidigare men det var inga problem, han gick på
som inget var nytt, likaså Cliffen. Så duktiga våra killar är. Bra balansövning. också
genom att denna är jättebrant och lång.
Det var en trött Sam som kom hem men han visade husse klart och tydligt hur glad han var.
Han somnade direkt. Blev även en längre promenad på kvällen.
Kommer bli många hundpromenader framöver för det är bra både socialt och i träningssyfte.
 
 
Vackra Djäkneberget, Cliffen och Sam
 
Husse och Sam på träningsrunda i skogen 
 
 

Man ska aldrig säga något...

Så har denna helg gått och man är tillbaka till det normala.
Vi har haft en bra helg och varit ute mycket. Tyvärr så är det inte alltid
man fotar men det är ju inte hela världen. Fast det är bra mycket roligare.
 
Sam som vi trodde var den mest osmidigaste hunden, har lyckats hoppa
över vår stora stålbur och kompostgaller och tagit sig upp på köksbordet och
ätit upp det bröd som fanns där, ja, vad gör man inte för att få mat??? Inte konstigt
att han sedan blev dålig i magen och luktade skunk!!! Men jag hade tur som hade Canikur hemma
så det har vi gett han och får hoppas att det stillar sig. Igår kväll och imorse gjorde han inte ifrån sig iallafall.
 
Sen var det dessa hundmöten....man ska aldrig säga aldrig, nu börjar han visa en annan sida.
Han vill gärna fram och det händer att han hoppar. Men att "klicka" med klickern så avvisar vi
han det hela då han istället fokuserar sig på klickern som han tydligen älskar. Rätt eller fel?
Fungerar det på han så är det rätt anser jag. Han reagerar starkt på skällande hundar. Men det här är roligt
för detinnebär att vi kan jobba lite.
 
Vi körde även lite flirtpole och det verkar han älska, det är ju ganska vanliga tråningsmoment på Irland.
Har pratat med några nu och fått mera inblick i det hela att när det gäller hundar finns det något som är
oerhört viktigt där: Motion i massor och kosten. Man ger oftast rått kött, dels för att bygga muskler, få bättre
päls/hud och munhygien. Det var faktiskt roligt att höra att man tänker även på sånt där. Det lönar sig att
skapa nya kontakter och få lära sig massa och inte lyssna på negativa människor som bara ser allt
som oseriöst. Iallafall det här med flirtpole så verkar det vara något som han säkert har jobbat med
innan han kom till oss. Att han älskar att jobba det märker vi, han har betydligt mera energi än våra
andra hundar, och när man arbetat med han så märker man att han blir trött och sover.
Kärlek är något han hela tiden vill visa. Han börjar lyssna mer och mer. En dag kommer det här blir
superbra, jag tror på det. Det är så himlans kul att jobba med han, för det händer alltid något nytt.
Ögonkontakt är han duktig med, och då gärna i samband med att han ser klickern.
Funderar på någon kurs framöver, men vet inte riktigt vad. Någon som har förslag?
 
Inga och han nosade många ggr på varandra ute, men jag märker att jag är på min vakt, inte bra
då jag för över min energi på hundarna. Jag har min rädsla kvar genom det som hände, och frågan
är om jag huvudtaget får bort den...inget jag någonsin vill uppleva igen. Men jag måste se positivt.
Det är INTE ok att Inga beter sig som hon gör, och gör hon det flera ggr så måste vi nog tänka till
Jag vet att det är hennes familj, hennes revir, och han kom som vuxen hund till oss. Allt tar sin tid.
Frågan är hur lång tid man ska ge. Ska man gå med rädslan. Hon har blivit mera "mammig" och ska
beskydda mig mer och mer, jag är liksom HENNES och jävlar den som kommer nära. Ska det vara så?
Jag avleder det hela jämt. Och hon vet att hon gör fel. Men hon är MIN Inga och allt bra med henne
överväger allt annat. Sen när jag pratar med andra så finns det dom som säger att vissa tikar har det här beteendet. Inget ovanligt alls. Men för mig är det inte OK. Jag vill inte känna så. Sen struntar jag i vad
alla andra tycker. Vi ska jobba stenhårt med det här för det är det värt. Älskar våra hundar mer än allt
annat på jorden♥ Och dom ska ha det bästa♥ Och Sam är en underbar hund.
 
 
 
Detta ska vi också träna med Sam
 
Flirtpole är något Sam älskar
http://vimeo.com/26279876
 
Söndagens middag
 
 
 
 
 

Strålande väder och lugn sista April

 
Nu har det gått en tid sen jag skrev sist, man får liksom inte tiden att räcka till.
Man jobbar, kommer hem och ska aktivera 4 hundar och man ska göra mat.
 
Allt går framåt med Sam. Han lyssnar direkt när man visslar, så visselpipa ska vi köpa
så kan Conny använda den. Vi köper nog 2. Vi har haft här hemma förut men dom
är spårlöst försvunna. Tecken börjar han sakta men säkert lära sig, ibland vet jag inte
om han spelar dum eller bara är envis:) Sitt och tecknet för sitt börjar sitta, iallafall
när han själv vill. Huvudsak är att han förstår. Vi vill absolut inte stressa på han
allt på en gång, det kan bara bli fel. Att träna han gör vi i lugn takt. Stress leder aldrig
till någonting och framförallt inte TJAT!
Några olyckor inne har inträffat men det är ganska vanligt. Men det är så lite så det
knappt märks, luktar inte äns. Och aldrig i möblerna.
Han har nu börjat visa sig ännu mer på den gosiga sidan, ja, typiskt staffesätt.
Ute, har han börjat reagera på liv. En kväll när jag tog ut han på sista rundan
var det ett helt jäng invandrarkillar i 16-20 års åldern som förde ett himlans
oväsen i lekparken. Han vill genast dit. Men det fick han inte. Han kan reagera lite
när han möter hundar och då är det mestadels enerverande hundar som skäller.
Men han vill bara fram och hälsa, det ser man klart och tydligt, vilket han INTE får.
 
Något han gillar är att leka med boll, och då är det hans boll. Han släpper den inte i första taget,
så det måste vi jobba på. Pinnar är en annan sak han älskar. Vi var ute på en promenad och jag
hittade en stor pinne, den tog han och bar hela vägen hem, stolt men viftande svans. Självklart
fick jag lura av han den när vi skulle gå in och det var inte det lättaste. Där får vi jobba.
 
En dag kom jag på han och Inga nosandes på varandra genom kompostgallret så
det var bara att belöna Inga för det, så hon förstår att det hon gjorde var bra.
Hon är så osöker denna lilla tjej och det är ju det allt grunnar sig i.
Vi fortsätter att ha hundarna separerade, att utmana det öde vi var med om en gång
till gör man inte frivilligt. Och att stressa fram något är bara så jäkla fel. Vi tar det lugnt.
Inga vaktar så otroligt Spike, och det gör hon mot Arnold, kommer han i närheten så morrar hon.
Men aldrig att hon gjort något på han. Men säger ifrån det gör hon. Spike är hennes och
ingen annans. Sen kan man tycka vad man vill om det.
Det finns många åsikter om allt, men om man håller rent framför sin egen dörr och skiter i andra så
blir det bäst. Och det är precis vad vi gör. Vi väljer hundarnas bästa. Och vi vågar stå för det också.
 
Nu är han avmaskad också för ett tag sen. Så nu är det gjort. Öronrens har vi kört på han.
I helgen ska vi ta en promenad till Erikslund med han, det gör han nog gott. Får se vilken
av dom andra hundarna som får följa med, bäst vore ju Inga så dom får mera kontakt
med varandra, bara hennes tassar klarar det. Men jag får väl pyssla om dom efteråt annars.
 
För övrigt jobbar jag halvdag idag, ska ner på stan i ett ärrende. Blir nog att köpa
med sig Thaimat hem när jag ändå är på stan. Spicy Hot är min favorit!
Om någon känner för en promenad med mig och Samson så hör av er.
Det är bara bra träning.
 
Önskar er alla en riktigt fin helg så hoppas vi på sol! Njut av ledigheten!
 

Ingas trygghet, Spike♥
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0